En konstsnöanläggning

Det borde vara lika självklart som en simhall eller en ishall. Jag tänker på konstsnöspår. Att kommunen lika självklart erbjuder sina invånare någonstans att vintertid utföra vinterns kanske allra bästa motionsform, längdskidåkning, som att där finns tillgång att simma och åka skridskor.
Egentligen borde dessa konstsnöanläggningar ha kommunal personal, precis som simhallen har. Där är vi inte. Än. Men vi har konstsnö där jag bor. Och konstsnöanläggningen får varje dag besök av skidåkande människor från både den egna kommunen och utifrån. Kanske stannar de och tankar här? Handlar på ICA? Under helgerna erbjuds ett skidpaket för mer långväga gäster, spårkort och boende på Stadshotellet. Jättepopulärt.
Med andra ord, skidåkningen gynnar kommunen. Och kommunen - de kan tacka de ideella krafter som natt efter natt offrar sin sömn för oss skidälskare. Ideella krafter som sprutar snö och spårar. Dag som natt.
De senaste fyra kvällarna har jag tillbringat uppe vid konstsnön. Två gånger för egen åkning och två gånger som skidlärare för nybörjare. För intresset är STORT. Inte bara för de redan frälsta.
Jag tror faktiskt att ett spårkort vid en konstsnöanläggning kan vara den bästa investeringen du kan göra på vintern. Om du nu har en konstsnöanläggning i närheten. Om inte - få politikerna att inse att detta är framtiden, för kommunen och för - dig.
Lycka till i spåret!

Ett önskemål för helgen

Då jag har en helg med varken långlopp eller träningsläger framför mig har jag bara ett önskemål för för dessa dagar: Åtminstone ett skidpass. 

Det är inte mycket begärt då både konstsnö och en riktig vinter finns att tillgå på våra breddgrader just nu.

Och jag får mitt skidpass. I Borås. 

Innan jag svänger av mot Borås Skidstadion tänker jag mig en ganska tom parkeringsplats. Det är trots allt så att världens bästa skidåkare befinner sig bara tre mil härifrån och jag tar på något sätt för givet att intresset för att se världscupen i Ulricehamn är större än att skida runt på konstsnön i Borås. 

Men vad fel jag har.

Det är i stort sett fullt. Det är fler som liksom mig föredrar att åka själv snarare än att heja på andra. Som kanske också haft en fullspäckad vecka och behöver åka av sig. Reflektera över den vecka som passerat. Ladda batterierna för en ny vecka där på den fina 3,7 km-banan.

Åker runt, runt, runt. Jag tappar dock räkningen ganska direkt men då jag fått ihop drygt två timmar känner jag att det räcker. Ganska lägligt är det samtidigt som damerna startar i Ulricehamn. Så med kaffe och våffla tar jag plats framför TV:n inne på serveringen i klubbhuset. 

På sätt och vis får jag både och. Egen åkning - och världscupen, fast på TV.

Som en liten bonus får jag också ett litet kortare pass på vår egen konstsnöbana på söndag kväll.

Så visst går min önskan i uppfyllelse.

Födelsedag

Jag har i veckan firat min födelsedag. Det är 53:e gången. En av de bästa presenter man kan ge sig själv på själva dagen, ja det är väl ett härligt löppass på morgonen? Så jag inleder födelsedagen med just ett sådant pass. Efter två dagars vila är kroppen pigg och alert och snön lyser upp tillräckligt för att jag ska kunna springa utan lampa. Därefter nybakat bröd till frukost. Vissa dagar är bara lite bättre än andra.
Kvällen tillbringas däremot i Vrigstad på styrelsemöte med Smålands Skidförbund. Får därför skjuta en dag på tjejmiddagen. Men det går bra det med. Tjejmiddagen är sedan gammalt. Ett sätt att blunda för själva siffran och istället njuta och se framåt. För NU börjar ett nytt år. Nyår är egentligen bara lite försmak av något nytt, åtminstone för en som fyller i januari.

Orsalägret

Det är för 16:e året i rad vi ordnar denna resa. 16 år. Första gången hade Olof precis fyllt ett år och Carl skulle snart fylla tre. Då var vi sju tjejer i ungefär samma ålder. Nu är vi 40 stycken, i blandade åldrar och av båda kön. Men det är bara jag (och Anette) som varit med alla gånger. Jag minns första gången - och jag minns årets resa. Allt annat flyter liksom ihop. Vissa sekvenser lever kvar i minnet, men vilket år det hände är för länge sedan bortglömt. Även vädret varierar. Men i år - kommer vi nog att minnas, för det är sagolikt vackert. Något kallt kanske, med ett snitt på ca 9 minus - men SOL och på kvällen en klar och vacker måne.

Vi tränar, äter och återhämtar oss. Som vanligt. Trevliga middagar och många skratt. Så är Orsalägret. Så roligt och så välgörande. Men tyvärr går tiden alldeles för fort när man har trevligt och vips är helgen förbi.

Men som Susanna sa: Vi kör väl 16 år till? Och det gör vi nog. För det här är livet.

Packat och klart

Nu är det packat och klart.

En natts sömn. Sen åker vi. 

Orsa, here we come!

Skidskola

Ett hårt lopp kräver några lugna dagar. Balans liksom. Då jag i kväll har skidskola för kommunanställda känner jag just detta. Att jag inte är redo än. För träning. Det är alldeles lagom att ha en skidlektion. 

Det är fyra minus och snålblåst när timmen startar. Två minus och vindstilla då vi avslutar. Tror ingen frös då, inte ens jag.

Månen. Fångad på bild. Har vi tur blir det skidåkning i månsken i slutet av veckan. En av årets trevligaste helger är nämligen i antågande. Och då menar jag inget annat än våran traditionella Orsa-resa. Så det är bara att börja packa igen.

Utvärdering

Dags för en utvärdering. Av resa - och lopp.

Vi flyger från Landvetter till München t o r. Pris ca 2000 kr/person.

Minibuss från München till Leutasch. Pris ca 1000 kr/person.

Boende på Hotell/pensionat. Pris ca 325 kr/natt/person, inklusive frukost. Vill du ha tips om detaljer så hör av dig! Massor av skidåkare, fantastisk atmosfär och en supertrevlig ”hustomte” som skötte om oss och fixade frukost och fika. Flera skidgäster återkommer varje år för att åka loppet. 100 meter till längdspåren.

Loppet är det mest kuperade jag åkt. Att det blir jobbigt beror nog till stor del på att backarna nedför inte ger någon vila då de nästan stupar ner med kurva efter kurva - ja, och så brantheten på själva uppförsbackarna. Nästan bara saxning.

Maten vi äter avnjuts på olika restauranger. Super. 

Bästa fikat intas på Hotel Kristall i Weidach, hos bästa hotelldirektören.

Och så det allra bästa, som är det trevliga gänget på bilden:

Vädret är ju lite speciellt. Mängder av snö sista veckan. Det snöar när vi kommer och när vi åker. Men vi får två fina soldagar.

Jag måste ju ge resan full pott. Undantag möjligtvis några höjdmeter för mycket på själva loppet...

Då återstår bara frågan: Vart går resan nästa gång?

Kaiser Maximilian Lauf

Så är det äntligen dags. Bild före start:

Och från startfållan:

Bild efter loppet:

Och tiden: 2.56. På fyra mil och bland dessa backar - brant upp och brant ner - är jag nöjd. Jag kunde liksom inte åka fortare.

Och vilket väder vi får. Prognosen är mer snö och vi får uppehåll och mestadels sol.

Nu ska vi snart ut och äta. Mer i morgon.

Sol

Äntligen sol. Tänk vad mycket roligare allt blir. Så mycket vackrare. Och plötsligt ser vi bergen i omgivningarna som för några dagar blivit vårt hem.

I morgon är det dags. Kaiser Maximilian Lauf. 40 km. Start klockan 10. Prognosen visar på mer snö. Inget snabbföre med andra ord. Dessutom väldigt kuperat. 

Vi är laddade. Här bild på två som ser fram emot en fyramilare i morgon:

Hörs i morgon.

Leutasch

Ännu mer snö. Mest i Europa?

Det blir en trevlig återträff med Hotel Kristall idag:

Och god fika, kaffe och apfelstrudel:

Och det blir skidåkning. Äntligen:

Enligt prognosen väntas lite sol i morgon - vi håller tummarna.

Massor av snö

Oj, vad snö det är!

Redan i morse då resan startar från Eksjö är det vitt ute:

När vi lämnar Landvetter är det dock bara lite snö - och sol:

Och i München väntar oss detta:

Nästan barmark. Men - några timmar senare är det värsta vintern:

Hela gänget på sex personer är nu samlade. Här bor vi:

Vi har just fått reda på att det är så mycket snö - att man på grund av risk för lavinfara valt att korta ner loppet på lördag. Tremilen blir 22 km och sexmilen blir en knapp marasträcka, alltså fyra mil. Helt ok för mig. 

Nu längtar jag till morgondagen. Att få se detta vinterlandskap i dagsljus och återse grannbyn Weidach, där jag bodde i oktober.

Springjunta, föreläsning och i morgon åker vi

Gårdagens intervaller med Springjuntagänget är inte så fel ute ska det visa sig. Här en bild från delar av sällskapet.

Därefter fantastiskt god middag hos Jenny.

Tillbaka till intervallerna. Då jag anmäler mig till en föreläsning om forskningsbaserad träning som är just i kväll, innan jag ens börjat packa inför morgondagens resa, tror jag att den ska ta en timme. Den tar tre timmar. Men - det står klart utan några tvivel att våra intervaller i går hänger med i forskningen. Vi hade nämligen lika långa intervaller som själva vilan. 

Det är egentligen inget nytt - som föreläsaren själv säger. Han hade läst en bok om träningslära från 1972, minst 200 gånger, bara för att rent forskningsmässigt komma fram till - att det är samma sim gäller än idag. Långt och lugnt 80 % och väldigt intensivt 20 %. 

Han är inte mycket för tröskelträning, hellre då att öka syreupptagningen med att köra, HIT kanske? Med mera, med mera.

Alltid intressant med fakta om träning. Kändes som en kvart men som sagt, t r e timmar.

Dessutom är jag i tid och får sitta och vänta innan det hela drar igång. Bild från Forma Framtid som har ordnat med kvällens stora happening.

Så till något minst lika viktigt. KML. I morgon åker vi.
Och snö finns det. I massor. Bild från dagen.

Konstsnöspår och Orsamöte

Nu är det vardag igen. De fina, kuperade och snörika spåren i Idre är ett minne blott.

Tur då att vi har konstsnö. Inga backar att tala om, ingen natursnö utanför konstsnöslingan, men  riktigt fina spår, tillverkade av ideella krafter.

Det blir en riktig träningsträff med halva springjuntagänget - och besök av Carola från Landsbro.

Och fika efteråt. Självklart. Eftersom det inte är någon servering öppen just denna söndag har vi egen fika med.

Dagen innehåller ännu en skidrelaterad aktivitet. Orsamöte. Orsalägret närmar sig nämligen. Sista finputsning av stugfördelningen görs hos mig. Anna, Moa och jag.

Och till själva mötet blir det fruktsallad.

Ja, så är det då bara två dagar kvar hemma. KML, nu är det nedräkning.