S som i Skurugatavägen

Min absoluta favoritväg när det gäller rullskidåkning. Idag äntligen blir det tid för den.

Jag är inte i toppform. Men vilken skidåkare är det i maj? Det är i vilket fall väldigt kul - och det tar jag med mig. Hoppas jag kommer ut snart igen. Med en stakmaskin i huset är det så lätt att man väljer den istället...

Från Wien till Visingsö

W som i Wien och V som i Visingsö och Vättern. Jag är turist igen. Nästan. Men inget motionslopp.

Remmalag på Visingsö, med Vättern i horisonten.

Ruinerna av den borg där ryska krigsfångar spenderade några år på 1700-talet. De som kanske låg bakom idéen om remmalag?

Hur som helst. Efter lunch lämnar vi ön för Gränna.

Från Wiens kaffekultur till - faktiskt ett Grännafik med klass. Inte illa. Man har ju blivit lite bortskämd. Men inga bakelser idag. Och inte någon direkt smaksensation. En helt vanlig kaffe - med en rawfoodboll. 

Smultronställen i Småland. Både Visingsö och Gränna.

Några bilder till

Jag har lämnat Wien. Men minnena består. 

Ett helt gäng. Det fina vädret. Den glada stämningen.

Nu är bara frågan: Vart åker vi nästa år?

Den som läser får se...😊

Wien

Jag gör min absolut sämsta tid på milen - någonsin. Men vad gör det? 

Istället kan jag glädjas åt att ha kunnat njuta av Wien med alla sinnen. Förutom ruset av endorfinerna efter Europas största tjejmilslopp, Frauenlauf, har jag fikat mig igenom den stad där faktiskt fikakulturen är med på UNESCO:s Världsarvslista. Det inte bara smakar bra, det luktar nyrostat kaffe lite överallt.

Kanske inte jag, men flera i sällskapet, har också avnjutit en Wienerschnitzel. Den med kalvkött. Den äkta.

En Mozartkonsert har förgyllt den ena kvällen.

Och Gustav Klimp har jag sett lite varstans. Inte minst i den lägenhet jag bott, där hans ”Kyssen” som enda alster, hängt väl synlig.

Botaniska Parken vid slottet Belvedere checkas av efter loppet.

Så även Hundertwasserhaus.

En liten extra krydda till hela resan är att vi i solsken dagen före loppet, efter många extra steg, hittar den teater där Robins mamma spelat.

Och det hus där en ”fosterfarbror” bott och den plats där hans familjs godisfabrik låg före kriget. Där familjen med Klädhuset Flamm hävdade att det inte fanns några överlevande från godisfabriken. Och vars affär fortfarande spirar.

Det är sådana historier som ger en extra dimension.

Det är berättelser som fastnar. Som man tar med sig hem. När man minns tillbaka på en helg i Wien, innehållandes så mycket mer än det där loppet.

För går man mycket, får man uppleva mycket.

Eksjö Södra i Wien

Då är vi här.

Packat och klart

Efter väldigt späckad jobbvecka checkar jag ut.

Bild från gårdagens kvällsjobb. ”Nyttigare gott” till sommaren. (Fantastiskt gott och trevligt.)

Och nu är det färdigpackat.
Wien nästa.

IKHP-milen med fotostopp

Med hopparknä och oform springer jag i IKHP-terrängen. Det är bitvis solsken. Nästan vindstilla. Och våren i full prakt.

Det är tuffa backar. Fotostoppen blir många.

Men egentligen är inte detta planen för söndagen. Ett liknande öde som inledde gårdagens 50-årsfest, hände nämligen i Skruv, vid ungefär samma tidpunkt. Det är final på 100 meter. Det är ett tiotal meter in i loppet. Och en baksida åt fanders. Olyckan som försenade festen (som blev väldigt trevlig ändå) slutade med akuten och en gipsad arm.

Det är två tonåringar och två skador. Varav den ena försenar en fest och den andra försenar en säsong. 

I vilket fall, det blir ingen Ljungbytävling för mig idag. Andra dagen på mångkampen där Olof tävlar. Istället skjutsar jag den skadade Carl till Jönköping.

Och tar svängen förbi IKHP-stugan.

Med en bra podd njuter jag, trots allt, av den kuperade milen. Ett löppass som är helgens andra träning, efter gårdagens stakning i denna maskin:

I alla väder och nästan oavsett skada - stakmaskinen.

Springjunta och styrelsemöte

Två dagar i en bild. Styrelsemöte med Smålands Skidförbund i Vrigstad och Springjunta hos Susanna (väskor med ombyte efter löppasset). Det finns faktiskt vissa likheter. Förutom att båda genomförs denna vecka, dagarna efter varandra.

Det är positiva och engagerade människor båda dagarna. Det är skratt. Det är väldigt god mat. Det är intressanta samtal med träning och tävling i fokus (ok, kanske inte huvudämnet på Springjuntan...). Det är också möten med mening; i styrelsejobbet handlar det framför allt om att bibehålla och utveckla skidåkningen i Småland och Springjuntans mission handlar kanske också om att bibehålla och utveckla både fysisk och mental hälsa? Springjuntans mål och vision finns faktiskt inte nedskrivet, men något sådant låter ju passande. Alltså, två olika, men ändå lika kvällar, med hög energi. Och nu tar jag med mig den energin - in i den stundande helgen.

80-års kalas

Maj månad inleds med kyla och fortsätter med regn. Men i lördags. Så efterlängtat. Solen.

Det är 80-års kalas. Syskon, kusiner och sysslingar. Familj och släkt.

Jubilaren och barnbarn.

En mycket trevlig dag.

Och helg. För rullskidåkning och gemensam brunch blir liksom grädde på moset, vilket söndagen inleds med.

Och påtal om grädde, östgötahelgen avslutas i Hackefors med just grädde, bär och våfflor. 

Vackra Småland

Det blir en väldigt lugn löptur med hopparknät idag. Inklusive fotostopp.

Det är en vacker runda. Ska tänka på det i morgon. Då jag passerar landskapsgränsen. Till Östergötland. För oavsett. Östergötland är Östergötland. En gång östgöte, alltid östgöte.

Till Wien

Ja inte än, men snart. Själva huvudattraktionen, eller ska vi säga anledningen, till långhelgen i Österrike, är ju Frauenlauf. Europas största tjejmilslopp. Men egentligen. Det är inte själva loppet jag ser fram emot. En helg med glada tjejer och mycket fika, vad sägs om det?

Igår hade vi sista Wien-träffen, även denna utan vin, hemma hos Annika som bor så underbart vackert ute på landet. God mat och planering. Så vi är redo, kan man säga. 

Tillbaka i vardagen

Det är vardag igen.

Får hoppa in som friidrottstränare. Trots mössa, vantar och dunjacka håller jag inte värmen. Det är råkallt. Långt borta är solen och värmen.

Men det kan inte vara solsken varje dag. Det blir ju en vardag det med. Istället får man gräva djupare och leta större efter det mindre. Och kommande veckor innehåller just det, små glädjeämnen som blommar till den gråa vardagen.

Steg efter steg

Det monotona i att vandra. Steg efter steg. Den värmande solen. Det steniga underlaget. De doftande blommorna och kryddväxterna. Den vackra kusten. Ljudet från vågorna. Känslan av välbehag.

Med inslag av bad. Yoga på stranden. Eller en kopp kaffe.

Jag kan verkligen rekommendera en vandringsresa. 

Denna gång en 46 personer stor grupp, och ju fler trevliga människor desto bättre, eller hur? Som våra lokala vandringsguider sammanfattar veckan: Such a nice group!

Det är verkligen en ära att få jobba med detta.

Nästa vandringstur går till Zakopane. Kanske hänger du på?