Nu är årets skidsäsong definitivt över. Några helt underbara påskdagar sätter punkt för en säsong långt från perfekt. En säsong kantad av mer skador än tävlingar. Mindre snö än på många år men med ungefär lika många mil som vanligt. En säsong där jag parallellt haft skidcoachutbildningen som en ständig påminnelse om senaste tekniken och metodiken kring den.
Det är också skidcoachutbildningen som rivstartar säsongen redan i november. Och som återkommer direkt efter nyårsveckan i Idre.
Den sista skidcoachhelgen skulle, om detta var en skönlitterär bok om vinterns skidåkning, hamna i näst sista kapitlet.
Någonstans i mitten skulle vinterns stora höjdpunkt återfinnas. Resan till König Ludwig Lauf. Tillsammans med bästa resesällskapet och minnesbilder såsom vackra vyer, inomhus-SPA, trevliga middagar, Garmisch och skratt.
Jag fullföljer en tävling till denna vinter. KM, 3 kilometer.
Vasaloppshelgen är en sådan dyster historia att jag inte ens lägger energi på att minnas tillbaka.
Två kapitel skulle däremot tillägnas trevliga händelser som träningsläger i Orsa och spotrtlov i Idre. Sådana självklara händelser som inte får glömmas bort. Jag kan inte ens föreställa mig en vinter utan alla skidmil i både Orsa och Idre.
Rullskidsäsongen startar rekordtidigt men får två uppehåll. Förutom skidcoachutbildningens sista helg har vi också vinterns avslutande kapitel, påskhelgen.
Dagar fyllda av solsken och skidåkning. Ett bra slut med andra ord. Och samtidigt en bra början. På nästa del, den om vår-, sommar- och höstträning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar