lördag 25 februari 2017

DM i Team-sprint

Det är en tuff kamp, till att börja med, i D21-klassen. Och lite spänning är ju aldrig fel.
Team-sprint. Som ett intervallpass. En kilometer i maxtempo, vila, en kilometer igen, vila och så sista rycket i det maxtempo man har krafter till. Kul i vilket fall.




fredag 24 februari 2017

Vi vallar

Denna för mig Vasaloppsfattiga vinter innebär ändå skidtävlingar - och vallning. Närmast på tur är morgondagens DM - i teamsprint, för min del. Ser verkligen fram emot det. 6 x 1000 meter uppdelat på två åkare per lag.
Kvällens vallning gäller dock bara Olofs skidor. Jag åker på samma valla som förra helgen. Så viktigt är det inte, trots allt. Med andra ord - OM vi skulle vinna, beror det inte på att vi har bättre vallat...


söndag 19 februari 2017

Landsbro

Det är precis så gråmulet som bilderna visar. Men det går alldeles utmärkt att åka. Dessutom belönas man med backar - om man tar sig ända till Landsbro. Och det är ingen bana jag skulle åka ovallat på. 

I dag är det dock skejt som gäller. Så det blir en bra träningsförmiddag i det kuperade spåret.

Sen är det vila som gäller - för att vara fit for fight igen, till kvällens supertuffa styrke/hopp/intervallpass. Som jag dessutom fått i uppdrag att hålla i, då ordinarie ledare är borta. Ett pass lika tufft som skidåkning i Landsbro. Med andra ord - väntar en välförtjänt vilodag i morgon.



lördag 18 februari 2017

Anebyloppet

Med en påse frukt i handen lämnar jag skidstugan, dit Anebyloppet flyttas. Som prisutdelaren Göran sa: Vi satsar på lite nyttiga priser i år, och det passar ju dig Cilla!
Så, med lite grädde och mörk choklad, blir det en alldeles ypperlig efterrätt.
Speciellt efter tre varv och drygt nio kilometer i tävlingsfart - utan fästvalla. Tror det är premiär för enbart stakning. Och det gick bra. Man vänjer sig liksom. På en bana av den karaktären funkar det.

Och bra träning blir det. För tävling är bästa träning.

onsdag 15 februari 2017

Vår konstsnöbana

Det är åtta grader. Sol och en och annan varm vind.

Jag är inte i Alperna. Inte ens i Idre eller Orsa.

Jag nöter runt på vår konstsnöbana - utnyttjar mitt säsongskort. 

Och det är inte så bara.



tisdag 14 februari 2017

Vad vore väl livet utan konstsnö?

Det är pannlampa och månen som lyser upp tillvaron. Det är en magiskt känsla som dock avtar något då elljusspåret tänds exakt 06.15.

Jag är helt själv. Innan en ny dag gryr stakar jag fyra varv runt spåret. Och det är helt fantastiskt. 

Med den känslan startar ännu en dag. Och tanken jag bär med mig från morgonens upplevelse är befogad: För vad vore väl livet utan konstsnö?




söndag 12 februari 2017

Stakmaskinen

Det flesta gym har en i dag. 
Den är som en försäkring mot mindre bra vintrar. Och ett fantastiskt bra träningsredskap.
Jag menar förstås stakmaskinen. 
Vi har en alldeles egen. Den står där som en påminnelse - om att det alltid går att träna. Som idag. Vi har, som jag rapporterat om ett antal gånger, HELT PERFEKTA spår vid konstsnöslingan. Men det räcker inte alltid. En snabbvisit till Borås och de avslutande USM-stafetterna, står på agendan och istället för egen skidåkning blir det att heja på andra. Och då är man glad att huset kan erbjuda just en stakmaskin. För det hinner man alltid.



lördag 11 februari 2017

Idrottsskola

Vid niotiden anländer vi, två av dagens ledare, till en redan välfylld parkering uppe vid skidstugan. Det är dock inte dagens huvudpersoner, årskurs två-elever från hela kommunens skolor, utan skidfrälsta åkare från när och fjärran, som redan är ute och skidar.

Intresset är enormt.

Och de unga skidåkarna verkar också trivas. Under två timmar är det full aktivitet framför skidstugan. De olika stationerna avlöser varandra, men dagens bästa enligt barnen, är då vi åker till pumphuset och vänder.

Blivande skidåkare?

Själv stakar jag efteråt runt hela spåret - för första gången i år. För nu är det snö på hela slingan.


torsdag 9 februari 2017

Det kom en necessär med posten

Dessa resor. Med buss. Med flyg. Bil. En vecka. En helg. Till värmen eller dit man kan åka skidor. Packa. Packa upp. Kläder efter väder. Utrustning. Skidor? Rullskidor? Löparskor, mobil, laddare och nu för tiden - glasögon.


Och alltid. Necessären. Där har jag det mesta. Det jag inte har dubbel uppsättning av har jag där.


Tänk då min frustration då jag efter en hel helgs skidtävling, och mörkerkörning hem i två timmar, upptäcker att just necessären är kvar i Falköping. Tour de Mösseberg. Sent till övernattningsgården båda kvällar, upp tidigt. Packa, packa upp, packa...


Men det är inte där jag glömmer den. Utan i damernas omklädningsrum på Mösseberg. Efter mitt löppass. I stort sett varje hängare är upptagen. Det sitter fullt av frusna och laddade tjejer i väntan på tävlingens sista race. Ja, det är trångt helt enkelt. Min packning ryms i en stor Craftväska. Och för att få tag på ombyteskläderna efter duschen plockar jag ur allt - och sedan i med det igen. Utom necessären då.


Jag får engagera en kommunanställd. Den som på hemsidan står som ansvarig för Mösseberg. Det går inte på sekunden. Men det går. Och idag kommer den, knappt två veckor senare.


Det är med ett leende den kvinnliga personalen på Willys postutlämning ger mig necessären. För det är just den hon ger mig. Inte ett paket - med en inslagen necessär. "Så kan man ju också göra", säger hon och skrattar. Och det gör jag med. Det ser lite komiskt ut. Ingen hemlighet precis.


Mobilladdare och glasögon. Det har jag glömt innan. De går att ersätta. Men necessären. Tack Falköpings kommun!


onsdag 8 februari 2017

Folkhälsa

Jag ska inte säga trångt, men många skidåkare är det. Parkeringen är nästan full, trots att det inte är någon gemensam klubbträning på onsdagar. Det minsta man kan säga är väl succé. Och fantastiska klubbmedlemmar som lägger sin själ i detta arbete. För en såda snöbädd, med dubbla spår åt båda åkriktningar - och så lite skejt mitt emellan, kräver många timmars arbete.
Av dagens besökare vid konstsnöanläggningen känner nog alla samma tacksamhet. Att kunna åka skidor inte bara nu när det äntligen snöat lite och temperaturen är nere på åtminstone minus fem. Vi har åkt skidor hela vintern.

Själv har jag nu åkt tre pass på två dagar. Ett morgon- och två kvällspass. Och trots att det är fantastiskt att åka med ett myller av skidåkare runt omkring sig, föredrar jag nog morgonen utan någon som ligger i hasorna och drar upp tempot. Att helt åka i sin egen takt, i sin egen bubbla - och bara njuta. 

Det är folkhälsa. Jag tänker på det då jag kör ut på kvällens fjärde varv. Skidklubben, spårtillverkarna eller kanske kommunen - borde nomineras till ett folkhälsopris. 
Det är sådana idéer som dyker upp när man snurrar runt, runt i skidspåret i februari. Ska slipa vidare på den tanken. För visst är det folkhälsa när man kan erbjuda så många så bra förhållanden som ger så mycket hälsa?


måndag 6 februari 2017

Assisterande tränare

Då ordinarie tränare är borta får jag hoppa in. Dagens löppass med friidrottarna är både ovanligt kallt och med ovanligt mycket snö. Dessutom är det också ovanligt få deltagare. 

Men Olof och Alma springer på. Det kommer de ha nytta av. Var så säker.




Högefälleloppet och Dackefejden

Bästa träning är tävling. Och tävlingsdebut blir det på söndagen. Under lördagen arrangerar vi vår egen tävling. 
Och själva tävlingsdebuten? Fem kilometer. Kul med lite tempo. Tyvärr tappar jag trugan på ena staven vilket gör att jag inte kan bibehålla samma fart. Men det blir ju ett bra pass ändå.






fredag 3 februari 2017

Raw semla

Kardemummabulle
4 dl cashewnötter
2 dl mandlar
1,5 tsk kardemumma
0,5 tsk vaniljpulver
8 st dadlar
En nypa salt

Mixa först allt utom dadlarna sedan i med dem också.

Mandelmassa
1 dl mandlar
1 msk flytande honung 
Lite kokosolja

Mixa mandlarna. Blanda i resten.

Kokosgrädde
Vispa kokosgrädde, tillsätt lite vaniljpulver.

Eller....

Caschewgrädde
2 dl cashewnötter 
2 msk citronsaft
1,5 tsk vaniljpulver
Kokos, mängd beroende på önskad konsistens

Mixa allt. 

Dela bullen. Gröp ur och lägg i mandelmassan. Lägg grädde över mandelmassan och placera locket över.