Dessa resor. Med buss. Med flyg. Bil. En vecka. En helg. Till värmen eller dit man kan åka skidor. Packa. Packa upp. Kläder efter väder. Utrustning. Skidor? Rullskidor? Löparskor, mobil, laddare och nu för tiden - glasögon.
Och alltid. Necessären. Där har jag det mesta. Det jag inte har dubbel uppsättning av har jag där.
Tänk då min frustration då jag efter en hel helgs skidtävling, och mörkerkörning hem i två timmar, upptäcker att just necessären är kvar i Falköping. Tour de Mösseberg. Sent till övernattningsgården båda kvällar, upp tidigt. Packa, packa upp, packa...
Men det är inte där jag glömmer den. Utan i damernas omklädningsrum på Mösseberg. Efter mitt löppass. I stort sett varje hängare är upptagen. Det sitter fullt av frusna och laddade tjejer i väntan på tävlingens sista race. Ja, det är trångt helt enkelt. Min packning ryms i en stor Craftväska. Och för att få tag på ombyteskläderna efter duschen plockar jag ur allt - och sedan i med det igen. Utom necessären då.
Jag får engagera en kommunanställd. Den som på hemsidan står som ansvarig för Mösseberg. Det går inte på sekunden. Men det går. Och idag kommer den, knappt två veckor senare.
Det är med ett leende den kvinnliga personalen på Willys postutlämning ger mig necessären. För det är just den hon ger mig. Inte ett paket - med en inslagen necessär. "Så kan man ju också göra", säger hon och skrattar. Och det gör jag med. Det ser lite komiskt ut. Ingen hemlighet precis.
Mobilladdare och glasögon. Det har jag glömt innan. De går att ersätta. Men necessären. Tack Falköpings kommun!
Och alltid. Necessären. Där har jag det mesta. Det jag inte har dubbel uppsättning av har jag där.
Tänk då min frustration då jag efter en hel helgs skidtävling, och mörkerkörning hem i två timmar, upptäcker att just necessären är kvar i Falköping. Tour de Mösseberg. Sent till övernattningsgården båda kvällar, upp tidigt. Packa, packa upp, packa...
Men det är inte där jag glömmer den. Utan i damernas omklädningsrum på Mösseberg. Efter mitt löppass. I stort sett varje hängare är upptagen. Det sitter fullt av frusna och laddade tjejer i väntan på tävlingens sista race. Ja, det är trångt helt enkelt. Min packning ryms i en stor Craftväska. Och för att få tag på ombyteskläderna efter duschen plockar jag ur allt - och sedan i med det igen. Utom necessären då.
Jag får engagera en kommunanställd. Den som på hemsidan står som ansvarig för Mösseberg. Det går inte på sekunden. Men det går. Och idag kommer den, knappt två veckor senare.
Det är med ett leende den kvinnliga personalen på Willys postutlämning ger mig necessären. För det är just den hon ger mig. Inte ett paket - med en inslagen necessär. "Så kan man ju också göra", säger hon och skrattar. Och det gör jag med. Det ser lite komiskt ut. Ingen hemlighet precis.
Mobilladdare och glasögon. Det har jag glömt innan. De går att ersätta. Men necessären. Tack Falköpings kommun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar