Telemark. Ett av Norges nio fylken. Platsen där en skidteknik har sitt ursprung och där skidlegenden Sondre Norheim snyggt svingade nerför skidbackarna under senare hälften av 1800-talet.
Men också ett fylke med stark historia. Andra Världskriget och tungt vatten. För Nazityskland jobbade ju med att utveckla en atombomb och för att lyckas behövde de tungt vatten. Som framställdes just i Telemark. Vid Norsk Hydros produktionsanläggning i Vemork nära Rjukan. En fascinerande historia om elva unga norrmän som saboterar anläggningen, som riskerar sina liv för att inte tyskarna ska lyckas med sin atombomb. Killarna som blir kända som hjältarna från Telemark.
Redan när vi anländer måndag eftermiddag funderar jag på varför man så ofta reser långt? Här, i vårat västra grannland, en ”lagom” åktur hemifrån, ligger ju t ex denna pärla.
Vi har slagit läger i Gausta. På Gaustablikk som byggdes av Olav Svartdal 1970.
Med helpension. Där måltid efter måltid imponerar. Där det finns ett spa med samma vidunderliga utsikt som restaurangen erbjuder. Mot Gaustatoppen på 1883 m ö h. Den topp som vi bestiger första dagen. Den toppen som har något så speciellt som ett underjordiskt bergståg, Gaustabanen. Inte trodde man väl att det skulle användas av civila då detta, Natos övervakningsstation, byggdes i all hemlighet på 50-talet, i upptakten av Kalla Kriget? Men så blev det. För några år sen öppnades Gaustabanen upp för turister och nu får vi ta del av denna upplevelse.
Vandringen är som en röd tråd i vår resa och vi fortsätter nästa dag utforska lederna utanför hotellet. Skipsfjell runt och Örnenipa-toppen.
Sista vandringen gör vi från Rjukan. Denna avlånga stad på ca 3600 invånare.
En stad uppsatt på Unesco:s världsarvslista och en stad som ligger mellan bergen där solen inte når fram under vintermånaderna. En stad som växte tack vare Norsk Hydro och som tack vare just Norsk Hydro fick norra Europas första kabinbana 1928. Bara för att invånarna skulle få se solen. Och tack vare linbanan tar vi oss upp till Hardangervidda och får en avslutande fin vandring. Delvis på stenar som så snyggt lagts av sherpas från Nepal för så där 10 år sen. Ömsom sol, ömsom regn. Men med ett glatt humör och härliga människor kommer man långt. Och påtal om sol. Förutom linbanan upp till solen finns det idag reflekterande speglar som förser staden med sol under vintern, allt sedan 2013. Det är fantastiskt. Precis som denna resa är fantastisk. Och den ligger inte mer än något stenkast, eller ja, några då, från Sverige. ”Lagom” långt. För nästan runt husknuten - finns ibland de mest oväntade smultronställena.
Tusen tack alla för en härlig resa!
