Springjunta och morgonpass

I takt med en lugnare vardag har också träningen följt i samma fotspår. Dock kanske inte lika mycket lugnare pass som färre. Alltså mer kvalitet än kvantitet. Så där varannan dag. Perfekt för återhämtningen. Denna vecka innebär det en dags vila mellan springjuntapasset i tisdags, backträning i Qvensås, och dagens löppass tidigt torsdag morgon.

Springjuntan förresten, med matsäck och enbart utomhus. Helt enligt rekommendationerna.

Vandring Djursdalarundan

Idag har vi lämnat länsgränsen igen. Kalmar län, Vimmerby kommun, Södra Vi och Djursdala. En väl utmärkt led på drygt 7 km genom omväxlande natur och härlig kupering. Ja och så en och annan kulturlämning. En runda som anlades 1974 och där ca 10 000 personer årligen passerar. Vädret är på vår sida - förutom under fikastoppet uppe vid utsikten. 

Knappt två och en halv timme. Det blir dagens motion, sociala tillställning och naturupplevelse i ett.

Marcialonga 2021

Egentligen borde jag trappa upp träningen nu - eftersom jag anmält mig till Italiens motsvarighet till Vasaloppet 2021! För tredje gången väntar nämligen Marcialonga. OM världen ser annorlunda ut än idag. OM rekommendationerna ser annorlunda ut i januari. Alltså NÄR pandemin är ett minne blott. Och det ska vi ju hoppas och tro på. 

Så, träningen. Få upp den till en nivå med variation och mängd som innebär att skadorna hålls på avstånd och motivationen på en stabilt hög nivå. Det låter väl klokt? Faktum är att just den kunskapen har nog de flesta som tränar mot ett mål. Svårigheten ligger i att få till det. Och det är där jag stampar nu. Lagom mycket träning. För mig innebär det oftast mindre träning i veckorna och mer på lördag och söndag. Som i helgen, rullskidor en dag och löpning en dag. Halvlånga pass i halvhårt tempo. Eftersom träningen, oavsett mål, för mig även fungerar som en må bra-faktor i livet, innehåller lördagens löppass en hel del fotostopp att njuta för stunden och efteråt. För oavsett väder, i detta fall stark vind och bitvis hagel,  är det nästan alltid helt ljuvligt vackert i naturen:

Hört om Nora-Anna?

Detta är helgen då jag:

1. Hör talas om Nora-Anna
2. För första gången på mycket länge träffar mina föräldrar och min bror med familj
3. Inom loppet av drygt 12 timmar genomför både ett löppass och ett rullskidpass i Falun

Det är första ”resan” sedan pandemin verkligen lamslår vår vardag. Resan går till Falun, via frukost och besök i Gistad.

Därefter stopp i Avesta där jag glömmer att fota Dalahästen och den nytillkomna skylten på 6.18 meters höjd. Duplantis världsrekord. En bit under hästen faktiskt. Stavhopparen vars mormor och morfar bor i just Avesta. Stort för dem och ett världsrekord stort för oss. Nåväl. Falun nästa. Och därefter Lugnet. Milspåret.

Söndag morgon, före frukost och hemresa, plockar jag fram rullskidorna ur bilen. Det blir dock inget pass uppe på Lugnets rullskidbana, håller mig istället på cykelvägen mot Borlänge.

Efter frukost sätter vi oss i bilen. Innan vi är hemma blir det ett fikastopp i Nora. Och det är här jag får höra om Nora-Anna, en friidrottare under 40-talet som tydligen aldrig blir slagen på 800 meter och som meriteras med världsrekord i nämnda gren. Från Nora alltså. En stad som får stadsrättigheter på 1600-talet, där så gott som hela stan brinner ner på 1730-talet - då allt ”onyttigt folk” åläggs att flytta därifrån, vilket verkar ha varit 20 hushåll, en stad som får järnväg redan 1856 och som idag har cirka 6000 invånare i tätorten. Och mitt i denna trästad i Bergslagen dricker vi alltså kaffe, samtidigt som vi utanför fönstret ser träbebyggelsen, vilken stan idag antagligen är mest känd för. Just Nora-Anna är det kanske inte så många som känner till?

Det blir en kort resa. Men tänk ändå vad man hinner uppleva under drygt ett dygn. Och alltid lär man sig något nytt. Nora-Anna. Bästa tiden: 2.13,8, Stockholms stadion, 1945.

Sevedeleden och Kvillseken

Lagom till söndagens klockringning träffas vi utanför Mariannelunds kyrka. Kartor, vägval, matsäck, fint väder och ett glatt humör. Det är check på allt.

Vi fortsätter till Sevedeleden och börjar med Silvergatan. Sen vänder vi. Med Kvillseken som mål. Den drygt 2,5 timme långa turen inkluderar vacker natur, en dryg mil, en välmärkt led och ett utsökt fikastopp. Grand finale på turen är den tusenåriga eken. Väl värd varje steg vi avverkat.