Det kostar att ligga på topp. Förutom helgens löppass och förra veckans cirkelträning har det varit vila sedan Italien. Kanske inte vila, men i alla fall inte träning.
I dag hade egentligen varit en perfekt dag för skidåkning - om jag varit frisk. I stället lämnar jag Carl uppe vid skidstugan och när jag en knapp timme senare är på plats igen spanar jag, i rent studiesyfte, på skidåkarna som glider förbi vid varvningen. Det är den nästan obefintliga tyngdöverföringen som upptar mitt intresse. Skidåkarna som kör varv på varv. De har kanske inte balansen? Eller kunskapen? Vid diagonal står man i stort sett på ett ben i taget. Det bakre benet lyfter skidan från snön och tyngden ligger på främre benet.
Jag tänker att det finns en del att jobba med. Stakningen blir ju lättare, du står då stadigt med båda benen. Stakningen kräver i stället fokus på bålstyrka.
Intressant att studera. Och allvarligt har även jag en del att lära. Som diagonalåkare med tydlig tyngdöverföring ligger min svaghet i stakningen. Typ 80-tal. Ja, det är för mig precis som för de flesta jag ser innan Carl dyker upp, svårt att lära om. Carl däremot, är snart 14 år och har lärt sig teknik från grunden, så som den ser ut i dag. Det är skillnad det. Både tyngdöverföring och "rätt" stakning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar