torsdag 14 februari 2019

Tre saker som...

...jag är tacksam för just nu.

1. Sista skidlektionen igår. Nöjda deltagare. 



2. Skidåkningen. Idag ger den mig behövligt dagsljus och ett bra träningspass. Ett pass där jag på tredje eller fjärde varvet hör mitt namn: Cecilia? Jag stannar till. Känner igen. Men från var? Kinaresan? Marcialonga? Innan jag tänker ut ytterligare en skidresa får jag svaret. Glaciärexpressen, med Rolfsbuss, förra året. Just det, Vasaloppsåkare från Västervik. Det var inte ens en vandringsresa, då man mer naturligt kommer in på olika tränings- och tävlingsbedrifter. Men vi skidåkare hittar varandra, oavsett. Innan vi skiljs åt hinner jag med att göra reklam för den längdresa som Rolfsbuss kommer att erbjud nästa vinter. Till Seefeld och Leutasch - missa inte den!



3. Är med och tittar på Carls träning i kväll. Kålgårdshallen i Jönköping. Ungdomar med driv och drömmar. Kul att se, kul att följa.



Ett livsstilsråd från Storbritanniens absolut populäraste doktor just nu (Dr Chatterjee), är just att skriva en tacksamhetslista varje dag. Anledningen att tänka tacksamhet är att studier har visat att människor mår bättre - och det vet vi ju att mår vi bra, gör vi bättre val. Vi kanske väljer bättre mat och ett träningspass. Vi får ner stressnivåerna och får då bättre sömn... Ja, ni förstår.
Som sagt, tre tacksamheter - glöm inte det!

tisdag 12 februari 2019

Lycka är...

...att åka skidor på lunchen. I solsken.



Lycka är att kunna glädjas av det lilla. Hur många passar på att njuta av dagens vackra vyer ute i naturen?



Träffar på en klubbkompis i spåret. Frågar om han också utnyttjar lunchen för skidåkning? Vi måste träna på arbetstid, säger han och tillägger: Det gör jag så gärna! Jag åker vidare. Tänker att Försvaret skulle man jobba på.

Hur eller hur, skidåkning - i sol, det är livet.

söndag 10 februari 2019

Här höjer man inte på ögonbrynen...

...om någon kliver in i livsmedelsbutiken eller caféet i pjäxor och full träningsmundering.
Jag har noterat detta och idag gör jag själv entré på Coop direkt efter morgonens skidpass uppe på Lugnet.



Lika lugnt som det är på Coop är det på Lugnet när jag anländer till de nypistade spåren strax efter halv åtta. 



Det är en person som åkt före mig. En person som kanske också valt bort en sen lördagkväll till förmån för sömnen. Jag åker i tre plusgrader och bland granar som för länge sen tappat sin snöbeklädnad på marken.
Jag åker milen som delvis är samma som gårdagens 15 km- bana. Och jag känner direkt att gårdagens tuffa träning kostar på. Jag får betala med mjölksyra. Redan från start. Men det blir bättre och helt naturligt blir det ett lugnt pass.
Betar även av 5 km- och 7 km-spåret. Har nu bara elljuset på 3,5 km kvar. Men det - får bli nästa gång. Även ännu ett fik betas av. Fokus, lite Lennart café - känsla. Ett fik där antagligen inte mycket har förändrats sen starten. Ett fik där stammisar hänger, där man kikar in direkt efter ett träningspass, ja Falun i ett nötskal liksom.





Vi lämnar sen en stad där regnet öser ner. Men där snön ändå ligger kvar och där spåren troligtvis håller ända fram till påsk.
Vi lämnar också en son som fortfarande lider av sviterna från den feber och förkylning som började redan före nyår. Och som ännu inte är bra. Det känns tungt. Men vi håller tummarna - och hoppas på ett väldigt snart tillfrisknande. 

lördag 9 februari 2019

Med utsikt över hoppbacken

Vi bor med utsikt över hoppbacken på Lugnet. I Olofs lägenhet. En stad som växer för varje gång jag är här. I mina ögon. Denna dag både kulturellt och träningsmässigt. För dels gör vi under förmiddagen en utflykt till Ornäs och byns mest berömda sevärdhet, Ornäsgården. Om det är Sveriges näst äldsta museum? I vilket fall ska självaste Gustav Vasa besökt gården 1520, på sin flykt undan Kristian Tyrann.



Lämpligt nog finns ett café i anslutning till platsen, vilket vi givetvis kollat upp innan.





För att fortsätta på det historiska spåret kan vi vid entrén till caféet läsa att ordet fika kommer från Dalarna och en dialekt härifrån där kaffe uttalades ka-fi och då man växlar på dessa stavelser blir det alltså - verbet fika!



Men nu. Från kultur och fika - till träning. För dels vidgar jag också mina vyer vad gäller träning i Falun. På Lugnet. Inleder med tävlingsfemman. Oj, oj. För en som lagt den mesta av vinterns skidträningen uppe vid (den platta) konstsnöbanan i Eksjö är detta en utmaning. Backar, mördarbacken och sprintbackarna.



Men skam den som ger sig. Efter tävlingsfemman följer jag upp med 15 km- spåret, ett elitspår med fler backar än jag kan hålla räkning på. 
I fyra plusgrader skejtar jag på - och imponeras av de fina spåren. Men det är inte spåren eller backarna jag kommer att minnas främst från dagens pass. Nej, för det är att jag mitt på spåret möter två Täbypappor som står och inväntar döttrarna som jag just passerat. Sannolikheten att möta sin skånska kusin, boende i Stockholm, i ett skidspår i Falun! Det gör min dag förstås! En dag som blir riktigt trevlig och som har ytterligare en fördel -  för det är ju ännu en dag i morgon. Innan vi åker mot Småland igen.



Bild från morgonens löppass - jo, jag hann med det också...