tisdag 16 juni 2020

Med studenten sätter jag punkt

Det har varit mycket student nu. Jag har varit i Göteborg, Malmö och här i Eksjö - och firat fina studenter. Och finast av dem alla, vår egen student.



En del träning har det blivit också. Lite löpning, lite stakande i min Ski-erg och rullskidåkande.




Men så har jag också varit på ett styrelsemöte där jag lär mig att livet går i 10 års cykler. Att det efter denna tidsperiod är dags att ge sig i kast med något nytt eller något annat. Så lämpligt nog, efter cirka 10 år, lämnar jag styrelseuppdraget i Smålands Skidförbund - och med tanke på att jag skrivit i denna blogg under lika lång tid, så tänker jag även sätta punkt här och nu. Något som passar bra precis efter studenten. För det får på sätt och vis symbolisera en milstolpe, en era som byts mot en annan. För något nytt måste väl till? 
Ha en härlig sommar och på återseende, hoppas jag!



På väg mot framtiden.

Länk till den nya bloggen

måndag 1 juni 2020

En helg i min smak

Man kan väl säga att det är en helg i min smak. Helgen som just passerat. Med sol kommer värme. Och det är så jag ser tillbaka på dagarna som just passerat.
Fredag kväll är vi ett gäng från friidrotten, som annars agerar funktionärer på det årliga Stadsloppet som denna dag och detta år är inställt. Vi startar gemensamt vid Vildparken klockan 19.30, som brukligt. Med, som vanligt, tidningen på plats.



Det är en fin kväll och ett trevligt träningspass. 





Lördagens rullskidpass blir exakt det samma som jag nu genomfört en gång i veckan under hela maj (helt klart nöjd med detta!): Till Lövhult, via Anneberg. Eftersom jag denna gång också lyxar till det med ett varv på rullskidbanan, får jag ihop 25 km. Inte så illa. Dock missar jag att fota. Istället går vi vidare till lördagens STORA highlight, Der Bergdoktor, eller själva skådisarna, live via facebook och Wilder Kaisern.



Hans Sigl och hans fans i Sverige. Dagen till ära klädda i det mest österrikiska vi har att tillgå.

Söndag klockan 10, 50-årsfirande via datorn.



Släkten uppvaktar Claes på hans stora dag.

Själva åker vi direkt vidare (ja, ett löppass på milen är redan avklarat...) förbi länsgränsen och nästan ända till Linköping. Men inte riktigt. För i Bjärka Säby stannar vi. Dags för Mors Dags firade i gröngräset.







Ja, så mycket bättre än så här blir det nog inte. Och nog är det väl det bästa sättet att starta en ny vecka - med en sådan helg i bagaget?

torsdag 28 maj 2020

Springjunta och morgonpass

I takt med en lugnare vardag har också träningen följt i samma fotspår. Dock kanske inte lika mycket lugnare pass som färre. Alltså mer kvalitet än kvantitet. Så där varannan dag. Perfekt för återhämtningen. Denna vecka innebär det en dags vila mellan springjuntapasset i tisdags, backträning i Qvensås, och dagens löppass tidigt torsdag morgon.







Springjuntan förresten, med matsäck och enbart utomhus. Helt enligt rekommendationerna.

söndag 24 maj 2020

Vandring Djursdalarundan

Idag har vi lämnat länsgränsen igen. Kalmar län, Vimmerby kommun, Södra Vi och Djursdala. En väl utmärkt led på drygt 7 km genom omväxlande natur och härlig kupering. Ja och så en och annan kulturlämning. En runda som anlades 1974 och där ca 10 000 personer årligen passerar. Vädret är på vår sida - förutom under fikastoppet uppe vid utsikten. 
Knappt två och en halv timme. Det blir dagens motion, sociala tillställning och naturupplevelse i ett.




tisdag 19 maj 2020

Marcialonga 2021

Egentligen borde jag trappa upp träningen nu - eftersom jag anmält mig till Italiens motsvarighet till Vasaloppet 2021! För tredje gången väntar nämligen Marcialonga. OM världen ser annorlunda ut än idag. OM rekommendationerna ser annorlunda ut i januari. Alltså NÄR pandemin är ett minne blott. Och det ska vi ju hoppas och tro på. 
Så, träningen. Få upp den till en nivå med variation och mängd som innebär att skadorna hålls på avstånd och motivationen på en stabilt hög nivå. Det låter väl klokt? Faktum är att just den kunskapen har nog de flesta som tränar mot ett mål. Svårigheten ligger i att få till det. Och det är där jag stampar nu. Lagom mycket träning. För mig innebär det oftast mindre träning i veckorna och mer på lördag och söndag. Som i helgen, rullskidor en dag och löpning en dag. Halvlånga pass i halvhårt tempo. Eftersom träningen, oavsett mål, för mig även fungerar som en må bra-faktor i livet, innehåller lördagens löppass en hel del fotostopp att njuta för stunden och efteråt. För oavsett väder, i detta fall stark vind och bitvis hagel,  är det nästan alltid helt ljuvligt vackert i naturen:






söndag 10 maj 2020

Hört om Nora-Anna?

Detta är helgen då jag:
  1. Hör talas om Nora-Anna
  2. För första gången på mycket länge träffar mina föräldrar och min bror med familj
  3. Inom loppet av drygt 12 timmar genomför både ett löppass och ett rullskidpass i Falun
Det är första ”resan” sedan pandemin verkligen lamslår vår vardag. Resan går till Falun, via frukost och besök i Gistad.









Därefter stopp i Avesta där jag glömmer att fota Dalahästen och den nytillkomna skylten på 6.18 meters höjd. Duplantis världsrekord. En bit under hästen faktiskt. Stavhopparen vars mormor och morfar bor i just Avesta. Stort för dem och ett världsrekord stort för oss. Nåväl. Falun nästa. Och därefter Lugnet. Milspåret.







Söndag morgon, före frukost och hemresa, plockar jag fram rullskidorna ur bilen. Det blir dock inget pass uppe på Lugnets rullskidbana, håller mig istället på cykelvägen mot Borlänge.






Efter frukost sätter vi oss i bilen. Innan vi är hemma blir det ett fikastopp i Nora. Och det är här jag får höra om Nora-Anna, en friidrottare under 40-talet som tydligen aldrig blir slagen på 800 meter och som meriteras med världsrekord i nämnda gren. Från Nora alltså. En stad som får stadsrättigheter på 1600-talet, där så gott som hela stan brinner ner på 1730-talet - då allt ”onyttigt folk” åläggs att flytta därifrån, vilket verkar ha varit 20 hushåll, en stad som får järnväg redan 1856 och som idag har cirka 6000 invånare i tätorten. Och mitt i denna trästad i Bergslagen dricker vi alltså kaffe, samtidigt som vi utanför fönstret ser träbebyggelsen, vilken stan idag antagligen är mest känd för. Just Nora-Anna är det kanske inte så många som känner till?









Det blir en kort resa. Men tänk ändå vad man hinner uppleva under drygt ett dygn. Och alltid lär man sig något nytt. Nora-Anna. Bästa tiden: 2.13,8, Stockholms stadion, 1945.

söndag 3 maj 2020

Sevedeleden och Kvillseken

Lagom till söndagens klockringning träffas vi utanför Mariannelunds kyrka. Kartor, vägval, matsäck, fint väder och ett glatt humör. Det är check på allt.
Vi fortsätter till Sevedeleden och börjar med Silvergatan. Sen vänder vi. Med Kvillseken som mål. Den drygt 2,5 timme långa turen inkluderar vacker natur, en dryg mil, en välmärkt led och ett utsökt fikastopp. Grand finale på turen är den tusenåriga eken. Väl värd varje steg vi avverkat.




lördag 25 april 2020

Vandring mellan Asby och Marek

Vi börjar i ett mulet Asby och avslutar på bryggan i Rönnäs, där solen skiner från en klarblå himmel. Vi intar den medhavda fikan samtidigt som vi ser tillbaka på den cirka två och en halv timmes långa vandringen från Asby till Marek. En, som det står i informationen ”mycket gammal kyrkstig ” mellan de två orterna Asby och Marek. Den går genom skogen i det inre av Asby udde på vägar och stigar, över berg och kullar, dalgångar och öppna hagmarker. En stig där folk gick till kyrkan i Asby, åtminstone fram till 1809, då kyrkogångsplikten faktiskt avskaffades. Men - att inte närvara vid veckans högmässa, sågs ändå inte med blida ögon, så antagligen fortsatte man att traska på. Vältrampat med andra ord. Och nu har även vi varit där.
11,5 kilometer fin vandring. Perfekt i Coronatider.






onsdag 22 april 2020

Rullskidor i sol

Förra gången hade jag både regn och hagel, idag är det strålande sol och sommarvärme. Med andra ord: En perfekt dag för rullskidåkning till Lövhult.



tisdag 21 april 2020

Springjunta i Coronatider

Det blir inte så mycket sociala kontakter nu för tiden. Därför längtar vi nog alla extra mycket till kvällens tillställning som blir specialanpassad till den tid vi lever i. Promenad istället för löpning vilket gör att vi utesluter trängsel vid duschen efteråt. Och middag ute denna underbara vårkväll. Trevligt på alla sätt och vis.





Före- och efterbild. Före den goda soppan och efter den smarriga efterrätten.
Nu har vi fått energi och inspiration för att klara ännu vecka.

söndag 19 april 2020

Vandring Torpön

Vi parkerar bilen vid färjeläget och utanför den restaurang som öppnar nästa lördag. 
Det är landets 48:e största ö och Sommens största. Den ligger i Ydre kommun och ja, då förstår du: Vi är i Östergötland. 
Vi når ön via södra änden som har förbindelse med fastlandet via en liten bro. Den norra delen, där vi alltså befinner oss då vandringen startar, har en linfärja som går sommartid.
Dagens vandring är ett tips från en rutinerad friluftsvän från Tranås. 
Så vi ger oss i väg. Med karta och förväntningar på en fin tur. Vi följer den välmarkerade leden i cirka 45 minuter och därefter kartan och de småvägar där vi kan gena över till andra sidan. Torpön runt är cirka tre mil och den tur vi väljer blir nästan en mil och tidsmässigt nästan två timmar. Ja, plus fika.
Sol, vackra vyer och en och annan vandrare som vi möter. En trevlig utflykt. Tack för tipset, Bosse!






lördag 18 april 2020

Långpass på rullskidor

Jag lämnar både nyhetsuppdateringarna och osäkerheten inför framtiden, hemma. Istället stakar jag ut på något jag har grepp om. En väg jag kan. Under en tidsperiod jag vet.
Det blir Anneberg-Johannesberg-Flisby kyrka-Norra Solberga kyrka och hem. Eftersom jag vänder vid ett tillfälle, för att få till ännu ett foto, blir det cirka kilometern längre. Klockan stannar på ganska exakt imponerande två och en halvtimme och drygt 36 kilometer. I april. Men vad gör man inte när man har tid? För ska sanningen fram är det inte bara en flykt från något, utan det är välinvesterad tid i något som ger glädje i denna nya vardag.



onsdag 15 april 2020

måndag 13 april 2020

Annandag påsk och rullskidåkning

Det är en lång helg. Så lång att jag hinner med ett rullskidpass. I sol, blåst, hagel och slutligen sol igen. Från Eksjö till Anneberg vidare till Lövhult.




Avslutningsvis en promenad i Lövhult.



söndag 12 april 2020

Gör det bästa av påsken

Så mycket tid. I så många dagar. Nomaden i mig förundras över hur jag ändå tacklar detta. Det blev ingen vandring på Sardinien. Det blir inte heller några minnesvärda turer i Tatrasbergen och inte heller i Skottland. Men det blir annat. Det är hög tid att utforska närmiljön. Vi åker därför till Norra Vi. Parkerar bilen vid kyrkan och gör oss redo för att ta del av Östgötaleden, närmare bestämt nio kilometer och cirka en och en halv timme - kuperat, i sol och fantastiskt vackert. Vi passerar gamla gravfält, Pestkyrkogården från 1700-talet och får vidunderlig utsikt från Korpberget, Högmålen och Kälemåla. I slutet hoppar vi dock över Vassviksberget och väljer att fika vid badplatsen istället.




Och när jag ändå är varm i kläderna. När jag har tid. Varför inte en favorit. Skurugata, både gatan och hatten. Jag är dock inte själv. När jag parkerar bilen står där 38 bilar sammanlagt och fem husbilar. Populärt, minst sagt. Fler som har tid. Tid att tillbringa i ett naturreservat. Klyftan Skurugata är omkring 800 meter lång, upp till 35 meter djup och mellan 7 och 24 meter bred. Ett reservat som är skyddat sedan 1967. På en timme hinner man gott och väl ta sig ner i gatan och upp på hatten där man njuter av utsikten på 337 meter över havet och den medhavda matsäcken och sedan gå den sista biten till parkeringen.




Hoppas ni alla haft en härlig påsk!



söndag 29 mars 2020

Det lilla extra

I tider som dessa får man kosta på sig ”det lilla extra”.



Som ett gäng tulpaner eller...



...rullskidåkning. Eller varför inte...



...ett tidigt löppass eller...



...en promenad i Lövhult? Eller...



...att bara njuta av utsikten från Skuruhatt? Eller ta del av lugnet på en promenad i närområdet?



Så lite. Så enkelt. Så välgörande.

söndag 22 mars 2020

Någon gång tar det väl slut?

Stundtals är allt som vanligt och stundtals är allt helt overkligt. 
Vi åkte vanlig tid till Växjö igår. Brukar inte vara någon trafik att tala om vid den tiden och det var det inte igår heller. När vi kör in i Växjö strax före tio brukar dock folk ha kommit ut på vägarna, men inte denna dag.
På min lörunda är det mer människor ute och går, springer och cyklar än sist. Inne på Telekonsult Arena är jag nästan ensam då jag nyttjar dusch och ombyte där. 
På Grand Samarkands ICA, där konceptet ”Redig mat” från bönder i närområdet, alltid lockar in mig, är det färre människor än vanligt. Inga köer till kassorna.
På parkeringen utanför står det bilar men det är inte fullt som det brukar.
På stadens rawfood-café är de flesta platser lediga inomhus medan det är fullt på uteserveringen.



Så är det i Corona-tider. Det känns som om man har ett ”utanför-perspektiv”, man ser, reflekterar och tror att man förstår - ändå är det helt overkligt. Vad händer med världen? Med influensan? Och ekonomin?
I allt elände är det ändå tur att vi inte är isolerade - för en nypa frisk luft och hög puls har fortfarande förmågan att skifta tankarna från katastrof till hoppfullhet. 
För någon gång tar det väl slut?








måndag 16 mars 2020

Helgens skidåkning...

...blev inte i Bayern som planerat. Av kända orsaker.
Men, det blev skidåkning ändå. Hemmavid. Som hemestra - hemmasemester. Vilken plats passar väl bäst då, om inte Lövhult?





Som om inte det skulle vara nog. Ett löppass runt Qvensås, i sol? Kan man få en bättre start på helgen?







Vi fick alltså till slut EN vinterdag.



Nu blickar vi framåt mot våren och förhoppningsvis friskare tider.

söndag 8 mars 2020

Wallgau i snö

Så kommer snön till slut. Men då är det redan sista dagen och skidorna nerpackade. Istället vandrar vi en timme till Maxhütte på drygt 1000 m ö h. 











Och tar en lunch i byn.



Tack och hej Wallgau - för denna gång!



På återseende - Bayern!



lördag 7 mars 2020

Vinteräventyr 3

Det är efter en oviss vecka jag anländer till Landvetter på lördag förmiddag. En känsla av oro blandat med förväntan. Finns det någon snö?
Som om oron över snöbristen inte är tillräcklig, nej, i hasarna har vi också det ständigt växande problemet med Coronaviruset.
Men vi tar ett djupt andetag, fokuserar på nuet - och checkar in.
Ett antal timmar senare har vi både landat i München, bytt till buss och gjort oss hemmastadda på Hotel Park i Wallgau, dit bussen kört oss.
Först middag och sen snöläget.
Och middagen förresten, vilken mat! Smaker som berikar - och lika gott varje dag. Ja, det är ett toppenhotell. Es ist klasse, som man hade uttryckt det på tyska. Serviceminded personal, fina rum, stora sällskapsytor och ett utomordentligt spa.
Lägg till en fantastisk längdgrupp, på denna för Rolfs första ”rena” längdskidresa. Förlagt till ett i vanliga fall säkert längdparadis. I Wallgau, drygt en timme från München, alldeles vid gränsen till Österrike. Med 15 mil skidspår en ”vanlig” vinter. 
Heimat, alltså hemby, för Tysklands stora skidskyttedrottning Magdalena Neuner. Som idag bor i byn med ca 1400 invånare och som har ärats med både panoramaväg och skidspår. Som mannen i byns skiduthyrning sa: ”unsere” Magdalena”, alltså vår Magdalena. Hon är stor här.

Men hur var det nu med snön?

Jo. Kommer inte snön till oss får vi ta oss till snön. Och det gör vi. Både med kollektivtrafik och inhyrd buss. På ungefär en timme är vi där, vid snön alltså. För ett annat längdparadis ligger bara ett stenkast från Wallgau. Leutasch/Seefeld. Det är så bra att vi inte tror våra ögon. Från våren i Bayern till snön i Österrike. Det krävs tydligen minst 1100 höjdmeter, vilket vi får där.

Så vi åker runt bland spåren som går mellan Seefeld och Weidach och ända ner till Schanz. Och det är som en dröm. Vi njuter av fina, välpreparerade spår, gott kaffe och en och annan apfelstrudel. Och kanske en öl, gulaschsoppa och en kaiserschmarrn.

Är inte det här livet, så säg.

Lördagen är vår sista dag. Och vi har tur. Det sena flyget hem möjliggör ännu en aktivitetsdag. Då skidorna redan är nedpackade och våren spirande i Wallgau, även om vädret faktiskt är mer vinterlikt än någon gång tidigare i veckan, så kan den som vill gå en gemensam vandring. Till Maxhütte, belägen på drygt 1000 meter över havet, med en vacker utsikt och god fika. För det är inte dumt med en hausgemacht kuchen mit sahne så där på förmiddagen. Andra förslag för dagen är buss till närliggande Krün, Mittenwald eller Garmisch, eller varför inte en egen vandring? Eller en dag på hotellets spa?

Med en känsla av välbehag efter veckans skidåkning, den trevliga gemenskapen och den goda maten, lämnar vi sedan Wallgau. 

Hit vill jag åka igen! Hänger ni med?