Heja Cecilia, vi ses vid prispallen! Jag hör hejaropet i början av andra varvet och tänker att prisutdelaren har höga förväntningar. Det är bäst att staka på.
Redan igår kväll, efter visiten på ICA-cup i Ulricehamn, startar uppladdningen inför dagens Huskvarna ski maraton. Vallningen. Får fin hjälp av mannen som denna säsong väsentligt förbättrat sig som vallare :-) Vi följer i stort sett hemsidans vallarekommendation och resultatet blir klart godkänt. Jag har bra glid och tillräckligt med fäste för att klara banans sista del där det finns flera längre backar.
Ovallat då? Nej, inte än om ens någonsin. Jag är inte tillräckligt stark, helt enkelt. Jag åker om en tjej med ovallade skidor i slutet av första varvet. Det går tungt. Hon skulle nog kört bättre med fäste - OM hon kan diagonala och köra stakning med frånskjut? Jag tror en hel del "nya" starka skidåkare inte har teknik för annat än stakning, och då blir det ovallat. Men det är bara vad jag tror - kanske är de istället tekniska åkare men väljer ändå det ovallade alternativet?
Loppet rullar på. Inte förrän efter sex varv är man i mål och åtminstone jag är jättetrött. Och nöjd. Jag blir trea och får ett presentkort på Team Sportia i pris - och skidhållare att använda till mina finaste skidor (speedmaxarna med andra ord).
Banan har en hel del knixiga kurvor med isiga spår, vilket gör att man måste vara extra uppmärksam - inte bara på att själv stå på skidorna, utan också hur de medtävlande klarar sig. Det är en bana ute på fälten och inne i skogen, upp och ner, varierande och rolig och jag är mäkta imponerad över IKHP:s arbete med de spår som tydligen var perfekta och ännu längre förra helgen, innan mildvädret.
Till sist det bästa med ett lopp som nästan går på "hemmaplan": Det finns de i publiken som känner igen mig! Man får lite extra energi när man hör hejarop, varv efter varv :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar