Med VM som extra krydda

VM i friidrott. Det blir som en extra krydda på vår resa. Dessutom med småländsk toutch, för vad sägs om Angelica Bengtsson och Fanny Roos, Daniel Ståhl som har Växjö som en given träningsarena och Kalle Berglund med sin tränare från Eksjö? Vi följer deras öden och jag kan inte låta bli att jämföra några av de känslor som friidrottarna upplever i Doha och de vi upplever bland bergen, i idyllen och under vår alpvecka.

Glädjen. Ja, för den friidrottare som på något sätt ”lyckas”, det kan vara medalj eller personligt rekord. Samma glädje vi känner efter en vandring. Den sköna känslan och välbehaget efter att ha tagit ut sig - så där lagom mycket. För några medaljer är vi inte ute efter. Känslan av glädje räcker gott.

Spänningen. Det är spänning i luften. Man kan nästan känna den bara genom att se de tävlande. Samma spänning vi kan känna inför en ny dag och dess utbud. Spänningen över det vi inte rår på - vädret. Spänningen över kvällens 5-rätters. Hur kommer det smaka denna dag?

Entusiasmen. Utan den kvalificerar man sig inte. Utan den blir inte träningen gjord. Och utan träning blir det inget VM. Entusiasmen som jag under veckan kan uppleva, den som hänger i luften liksom, då vi besöker nya platser som Innsbruck, Vipiteno och Samnaun i Schweiz och såklart, nya vandringsleder. Och deltar i frågesport kvällstid.

Gemenskapen. Kanske inte alla grenar under VM kan stoltsera med detta ord, men många. Både Duplantis och Ståhl ser ut att trivas med sina medtävlande. Precis som vi gör. Gemenskap i bussen, på vandringarna och under kvällens middag. På hotellets fina spa och under kvällens samling.

Ni ser, VM har inte bara gett oss ett guld, ett silver och ett brons. Det har på ett påtagligt sett satt ord för de positiva känslor som även förekommer på en bussresa. Åtminstone om man åker till Leutasch. I början av oktober. Och upplever höstskrud, kanske när den är som allra bäst.

Men alla sagor har ett slut. Och det är inte bara VM som tackar för sig. Även denna resa lider mot sitt slut. Nästa VM i friidrott går av stapeln 2021, i USA. Så länge dröjer det förhoppningsvis inte innan vi ses igen. För nästa års katalog kommer om bara drygt två månader - och resorna rullar ju faktiskt på hela tiden!

Så välkommen tillbaka!

Bild från en tidig morgon då solen håller på att gå upp och speglar ett skimmer på toppen av berget. Det är som ett magiskt ögonblick. Förundran. 

...och slutligen: Vad vore livet utan en kaffe? Här strax innan vi lämnar dagsutflykten till Schweiz.

Hoppas vi ses igen!