Skidåkning och rätt svar

"Titta mamma, nästan alla åker slalom. Det är typ det Idre Fjäll är till för." 8-åringen är inte helt nöjd. I ett svagt ögonblick har de lovat att inleda Idreveckan med ett längdpass. Vi åker femman. Det blir en del stopp. För foto bland annat.

Ner till stugan för ombyte. Tankar de små skidåkarna med några snabba köttbullar innan vi tar itu med pisterna. Tunnelbacken ner, sexstolen, toppliften och Dalarnas längsta ner till skidcenter syd. Där blir jag exakt 3260 kronor fattigare. Ända väljer jag "bara" ett 5-dagarskort till mig. Sparar 100 kronor och missar en dag i backen men kan i gengäld vika hela fredagen åt längdåkning. Ett givet val när möjligheten finns.

Strax efter halv tre är det direktsändning. Jag vänder mig om i liften och bevittnar en vacker solnedgång.

Vi hinner med fem åk till innan vi ger oss för dagen. Olof och jag tar Västbacken och Carl susar nedför Västbranten. Jag pressar ner knät i svängen, får i kanterna och njuter av farten - jo, denna form av skidåkning har faktiskt sin tjusning också. Trots att jag föredrar längd.

Tillbaka i stugan byter jag om igen. För den som tycker det börjar bli för präktigt, sluta och läs här. Jag ska nämligen ut på mitt fjärde pass. Just det, ett morgonpass har jag redan avverkat. 12 km och soluppgång, hur vackert som helst. Men det är tunga ben under morgonpasset. Vet inte om det är gårdagens 57 mil bakom ratten som bidrar till detta eller för lite sömn under nyårsnatten. Kvällspasset går lättare. Benen känns pigga och jag kör två varv på 7,5 km-rundan. 

Det är en dag med klarblå himmel. Att solen varit synlig vet ni vid detta lag. Jag har ju beskådat både upp- och nedgång. Det är inte varje dag som är så här vacker. Just därför gäller det att ta vara på den. Blir påtagligt påmind om detta då vi under eftermiddagen besöker våffelstugan. Denna text pryder nämligen gardinen vid fönstret där vi sitter:

Rätt svar på Gissa orten är såklart Idre Fjäll.