Det är DM. Dels hemmaplan och dels chansen att få ett tempopass i benen innan Marcialonga. Jag är ensam i min klass så något resultat är inget att skriva om. 5 km skejt är det. För långa skidor och korta stavar. Dessutom behärskar jag bara en växel, om det är 2:ans eller 3:ans glömmer jag jämt. Men jag är nöjd, ett i familjen Carlgren känt citat från min barndoms granne. Han var nämligen alltid nöjd. Oavsett. För min del får jag mitt tempopass. Det är lustigt, bara nummerlappen är på så. Den hastigheten är omöjlig på ett träningspass. Och blodsmaken infinner sig. I första riktiga backen. Sen sitter det i. Det känns som förr. Fast då var klassen en helt annan. En yngre upplaga av mig själv.
Min kompis Carola från Landsbro är med, fast i en annan klass. Hon vinner. Och har även bättre tid än mig. I morgon möts vi igen. Olika klasser men samma bana. Då är det klassiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar