Jag ljuger om jag säger att jag inte saknar Kirchberg. Det fina hotellet, den goda maten, det trevliga bemötandet och de vackra omgivningarna.
Men det lustiga är, att efter någon dag känns detta lika hemma som Kirchberg. Och faktum är att det har ett trumfkort mot den andra tyrolerorten: Nya vyer. Och nya leder att gå.
Att må bra i Alperna är inga problem. Oavsett. Det kan vara Kirchberg, Stubaital - eller någon annan lika oslagbar ort i detta landskap som iallafall jag aldrig blir mätt på.
Vi får en toppenvecka. Lägger utflykterna med buss på de två dagarna som i förväg visar på regn. Vipiteno i Italien. En stad med fler turister än invånare, nästan iallafall. En shoppingstad utöver det vanliga. Som faktiskt till viss del påminner om den andra utflyktsstaden - Innsbruck - på så sätt att den har berg åt två håll. Så vi får alpkänsla båda dagarna, och trots allt bara regn ena dagen.
Påtal om utflykter, vi lägger in en extratur. Till Grawa Wasserfälle. Vattenfallet nära glaciären. Glaciären där skidåkningen redan är igång. Vi parkerar vid Grawa Hütte och promenerar till vattenfallet. Men vi ser dock inte glaciären. Den äkta snön. Precis de ord som används i marknadsföringen: Äkta snö. För hur många orter har just det? ”Äkta” snö. Inte tillverkad på artificiell väg. En plats med både snö - och för oss berg att vandra i.
Just det, bergen som vi vandrar i och omkring, då solen faktiskt skiner - och vi med den. Vi låter oss förföras av dess skönhet - och nog längtar vi redan tillbaka?
Vi njuter också av god mat. Precis som i Kirchberg. Vi startar med frukostbuffén och besöker fik eller någon hütte på berget inte allt för långt efter det. Vi kryddar det med något gott. Varför inte en apfelstrudel? Har vi kvar plats så slinker lunch ner. Innan trekaffet. Som hotells eftermiddagskaffe med den goda hallonkäsekuchen - faktiskt den godaste jag ätit. Eller den hembakade plommonkakan med grädde uppe på Kartnallhof - efter 45 minuters promenad, 2 km och 300 höjdmeter.
Ja, och sen middagen. Den med 4 rätter. Salladsbuffé, soppa, huvudrätt - och dessert. En kväll serveras tiramisu. Min favorit. Och oavsett hur mycket annat som passerat ner genom matsmältningskanalen tidigare under dagen - så finns det alltid plats för en tiramisu.
Tack för en superfin vecka! Kanske ses vi på Dolomitresan nästa år? Tiramisuns hemland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar