Jag tänker att vi har kläder för alla väder. Har vi inte fått tillräckligt med sol? Och visst behövs det regn? Ja, ni vet. Man försöker hitta det positiva.
Det har blivit dags att flyga till München. Vi är 35 stycken med mig. 35 vandringsglada från Malmö till Umeå. Detta kan inte bli annat än bra. Men hur var det nu med vädret?
Jo, första dagen, då vi tar Kohlmaisbahn ”hej, vänligen gå inte av vid mittstationen, åk ända upp”! Jag hör Annes röst och blir påmind om vår första lifttur. Vi har en underbar utsikt - och vi har, tro det eller ej, solsken. Ja, det är vackert väder hela dagen trots mörka moln just över lunchen på Wildenkar Hütte.
Nästa dag utnyttjar vi Jokerkortet först till bussturen till Hinterglemm och sedan på Westgipfelbahn. Vi ska upp på Stemmerkogel. En topp. Och väl uppe kan vi checka av 2123 meter över havet och - ett fantastiskt väder. Ja, det är så storslaget att man inte finner ord för det. Och då anar vi. Väderprognosen vill oss väl. För nästa dag är den dag då vi tror att vi får finast väder. Själv går jag med gruppen som valt Pinzgauer Spazergang, 17 km från Schattberg Ost till Schmittenhöhe i Zell am See. Fortfarande minns jag smaken på den Apfelstrudel jag beställer efter den sista tuffa stigningen. Men förutom den oförglömliga kaffepausen i slutet av vandringen, är det varken längden eller själva höjdmetrarna jag minns av denna dag. Det är vyerna. Och solen.
Och påtal om väder. På lördagen är det inte bara vi som välsignar det finare vädret. För medan vi vandrar från Lengau, dit vi kommer med en tidig buss, håller man som bäst på att förbereda för marknad i Hinterglemm. Dit vi också kommer. Efter en god lunch på Ossmannalm. Och påtal om lunch i bergen. Detta har vi fått smak på. Vilken mat. Och då menar jag inte bara Käsepressknödelsuppe.
Sen blir det söndag. Och tro det eller ej igen, denna dag kom att visa sig vara den allra varmaste. Som börjar med vandring i skön skugga. Det är tyst, inga mötande vandrare och lätta låga moln på motsatt sida. Några timmar senare är himlen helt blå och solen skiner som aldrig förr där vi nu delar vandringsled med några fler vandrare.
Vi har kommit fram till sista vandringsdagen. Och vi går, bokstavligen, rakt in i dimman. Men - jag tror vi alla njuter. Av svalkan. Av friskheten. Av att testa regnkläderna (ja, de ÄR bra). Kanske har vi fyllt D-vitamindepåerna? Kanske är det så att omväxling förnöjer? Och kanske är det så - att vi hade klarat en vecka i regn hur bra som helst? Vem vet? Ja, vad vi vet, det är att vi haft bästa vädret. Och bästa gruppen. Trevliga pratstunder både i bergen och vid matbordet.
Men alla sagor har ett slut och nu lämnar vi Saalbach. Nu får vi leva på minnen av en energipåfyllande vecka och först därefter blicka framåt. För Rolfs har ju många vandringsresor att välja på! Och jag hoppas att vi ses snart igen. På en annan resa. Och andra vandringar. Tills dess: Må så väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar