Jag ska inte säga trångt, men många skidåkare är det. Parkeringen är nästan full, trots att det inte är någon gemensam klubbträning på onsdagar. Det minsta man kan säga är väl succé. Och fantastiska klubbmedlemmar som lägger sin själ i detta arbete. För en såda snöbädd, med dubbla spår åt båda åkriktningar - och så lite skejt mitt emellan, kräver många timmars arbete.
Av dagens besökare vid konstsnöanläggningen känner nog alla samma tacksamhet. Att kunna åka skidor inte bara nu när det äntligen snöat lite och temperaturen är nere på åtminstone minus fem. Vi har åkt skidor hela vintern.
Själv har jag nu åkt tre pass på två dagar. Ett morgon- och två kvällspass. Och trots att det är fantastiskt att åka med ett myller av skidåkare runt omkring sig, föredrar jag nog morgonen utan någon som ligger i hasorna och drar upp tempot. Att helt åka i sin egen takt, i sin egen bubbla - och bara njuta.
Det är folkhälsa. Jag tänker på det då jag kör ut på kvällens fjärde varv. Skidklubben, spårtillverkarna eller kanske kommunen - borde nomineras till ett folkhälsopris.
Det är sådana idéer som dyker upp när man snurrar runt, runt i skidspåret i februari. Ska slipa vidare på den tanken. För visst är det folkhälsa när man kan erbjuda så många så bra förhållanden som ger så mycket hälsa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar