Jag springer på Hornbergs egen Panoramaväg. Mitt i den svarta skogen.
Det är före frukost. I minnet plockar jag fram bilder från veckans utflykter.
Världens största gökur. Triberg. Byggt av far och son från 1990-1994.
Tysklands högsta vattenfall. Även det beläget i Triberg. 163 meter.
Titiesee. Mytomspunnen sjö mitt i södra delen av Schwarzwald. Vädret bidrar till att krydda på legenderna om sjön ytterligare.
De typiska Schwartzwaldhusen, dräkterna och de hos kvinnorna unika huvudbonaderna.
Tårtan är inte alls som den vi äter i Sverige. Här ger körsbärslikören en smak som vi inte är vana vid.
Tänk vad lite sol gör. Bilden av slottet vi bor på blir en helt annan med en klarblå himmel i bakgrunden.
Frankrike. Korsvirkesstaden Colmar. Som att gå i ett levande museum.
Riqwihr. Ännu fler byggnadsminnesförklarade hus. Mitt i Alcasevinernas distrikt. Vilket innebär vinprovning.
Men vad passar väl bättre än en croissant till fikat? Även om bakverket egentligen kommer från Österrike. Tack och lov tog österrikiska Marie Antoinette med sig sina bagare, som lärde även fransmännen att baka denna godsak.
Jag springer vidare på Panoramavägen och blickar framåt. Idag väntar Mainau. Den ö som tillhörde Drottning Viktorias familj och vars barnbarn Lennart kom att utveckla till den turismagnet den är i dag.
Bodensjön. Sol. Och kanske en fika i Slottscafeet...?
Med känslan av att det nog blir en riktigt fin dag, vänder jag och springer samma väg tillbaka. För att innan avfärd avnjuta morgonens frukost med utsikt över Schwarzwald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar