Det blir faktiskt en av de trevligaste helgerna detta år.
Men det börjar inte så bra. Lördagmorgonens rullskidpass ställs in. Orsaken är regn. Eftersom tidigare pass i detta väder resulterat i hjulkrångel vågar jag inte chansa. I stället blir det ett löppass. Liksom tidigare pass de senaste veckorna: 6.5 km och lugnt tempo.
Regnet upphör medan jag intar min frukost. Men nu är det för sent. Linköping väntar. Eller rättare sagt Gistad. Även denna helg.
Det är ett mycket trevligt släktkalas som är anledningen till helgens besök. Vi firar minnet av farmor som skulle fyllt 100 år nästa vecka. Den yngsta generationen uppmärksammar kyrkogårdsbesöket med några psalmer.
Söndagen möter oss på samma sätt som lördagen, det vill säga med regn. I stället för ett träningspass väljer jag sovmorgon. Efter sen frukost ger sig sen hela familjen i väg till Norsholm. Föräldrar, bröder, svägerskor, barn och man. Alla tampas vi om titeln familjemästare i minigolf. Det är svägerskan Agneta och min kära far som är vassast. Båda slutar på 62 poäng. Eftersom den nyligen hemkomna redaktören bara har en svensk matchtröja med sig från Kiev, vilket förutom äran, är priset, måste vi skapa en ny regel. Den med flest ettor vinner. Och det visar sig att gammal är äldst. Det behövs inga extra poäng för att man passerat 70. Det blir seger ändå.
Inte förrän klockan är exakt 18.40 stiger jag av i Broby. Vilket ligger mellan Ydreorterna Österbymo och Rydsnäs. I samma veva stiger jag på rullskidorna. Rullar hem de tre mil som återstår. Tänker på helgen som varit. Tänker på kommande helg. Midsommar och bästa besöket. Men framför allt upplever jag en vacker sommarkväll. Och stakar på. Meter för meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar