Omväxling förnöjer. Istället för Skurugatavägen med Bodabacken åker jag i kväll på vägen i närheten av Saalbach - och får backen upp till Eder som en rejäl utmanare till Boda. Den1.3 km långa och mycket branta backen kräver två stopp. Med vila och vätska.
Det märks att rullskidåkare inte är en vanlig syn. Det hälsas som vanligt glatt och blicken stannar kvar en extra stund.
Då jag stakar uppför backen kan jag höra traktorerna som fortfarande är i full gång. Det är gräset som slås i backarna. Och just nu är pisterna runt pensionat Eder välklippt och ute på balkongen kan vi följa solens väg ner bakom bergen bort i väster.
En dag med vandring för benen och stakning för armarna är snart ett minne blott. Men ett minne som består.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar