Nu skriver jag min ålder med en femma först. Jag har lämnat fyran bakom mig - och egentligen är det ju bara att se framåt. Livet levs här och nu, inte så stor mening att grubbla för mycket på det som varit. Man tar med sig det som är bra, helt enkelt, det man kan ha nytta av för vidare färd i livet - och tänker på uttrycket att framrutan är större än backspegeln. 50 år? En siffra. Med tanke på min Toppformssatsning det senaste året lovar jag påstå att jag faktiskt är i bättre form nu, som 50-åring, än jag var för ett år sedan.
Jag tänker nu ta med mig lärdomarna från året som gått och satsa vidare. Satsa - på en bibehållen toppform. Jag tycker mig ha hittat de rätta komponenterna i min pyramid och nu gäller det att hålla motivationen uppe så att hela året som 50-åring blir värt att minnas.
Om jag ska plocka ut de två viktigaste ingredienserna till denna Toppform är det först och främst styrketräningen. Den är också den största skillnaden mot tidigare år. Nu är jag inte bara starkare utan, framför allt, helare. Jag kan springa och har inte under senare delen av året haft några krämpor. Den andra delen är "det lilla extra" - vilket just i Toppformsarbetet innebar en resa till Schweiz och en fantastisk vecka med skidåkning i en sagolik natur.
Styrkan rullar på snart igen, efter första riktiga uppehållet sen starten i april. Efter en hektisk vecka och en irriterande förkylning på det, har jag denna vecka VILAT.
Det lilla extra framöver är något att tänka på. La Diagonela igen? Vem vet, kanske står jag där på startlinjen igen, nästa år. Men, vi får väl smälta detta så länge.
Själva 50-årsdagen var, förutom loppet, en minnesrik dag att ta med in i framtiden. Jag blev firad av våra nya skidvänner och jag blev hyllad med sång då jag gått i mål. Champange och Toblerone runt halsen, solen högt på himlen och 55 km i benen. Vilken dag, va!
PS Sista bilden påminner mig dock om åldern! Ett standard :-)
Jag tänker nu ta med mig lärdomarna från året som gått och satsa vidare. Satsa - på en bibehållen toppform. Jag tycker mig ha hittat de rätta komponenterna i min pyramid och nu gäller det att hålla motivationen uppe så att hela året som 50-åring blir värt att minnas.
Om jag ska plocka ut de två viktigaste ingredienserna till denna Toppform är det först och främst styrketräningen. Den är också den största skillnaden mot tidigare år. Nu är jag inte bara starkare utan, framför allt, helare. Jag kan springa och har inte under senare delen av året haft några krämpor. Den andra delen är "det lilla extra" - vilket just i Toppformsarbetet innebar en resa till Schweiz och en fantastisk vecka med skidåkning i en sagolik natur.
Styrkan rullar på snart igen, efter första riktiga uppehållet sen starten i april. Efter en hektisk vecka och en irriterande förkylning på det, har jag denna vecka VILAT.
Det lilla extra framöver är något att tänka på. La Diagonela igen? Vem vet, kanske står jag där på startlinjen igen, nästa år. Men, vi får väl smälta detta så länge.
Själva 50-årsdagen var, förutom loppet, en minnesrik dag att ta med in i framtiden. Jag blev firad av våra nya skidvänner och jag blev hyllad med sång då jag gått i mål. Champange och Toblerone runt halsen, solen högt på himlen och 55 km i benen. Vilken dag, va!
PS Sista bilden påminner mig dock om åldern! Ett standard :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar