Nässjö. Och jag hittar
inte mobilen. Med kontokort. Kollar väskan för fjärde gången. Nej, den är inte
där.
Ringer mannen som
precis är på väg att lämna jobbet i Nässjö. I värsta rusningstrafik och med en
studentbal mitt i den, åker han mot järnvägsstationen. Jag väntar utanför. Det
känns som en evighet. Två minuter kvar innan tåget kommer. Då dyker bilen upp.
Jag får min mans mobil och kontokort. Rusar in och uppför trappan och
nerför rulltrappan mot perrongen. Observerar att det trots det höga
stresspåslaget (eller tack vare?) inte känns särskilt mycket i baksida lår. Hm.
Gott tecken i alla fall.
Tåget rullar in och vi
tar sikte på vagn 4. Den långa kön dit gör att Susanna ropar åt oss att följa
henne till nästa vagn. Hon springer i full fart med resväskan rullandes med ena
handen och en ryggsäck med remmar som når ner till marken i den andra. Och
plötsligt – trampar hon på ena remmen. Det blir tvärstopp och på en bråkdels
sekund ligger hon platt fall. Det ser illa ut. Vi tar väskorna och hon linkar
ombord. Skrubbsår på händer och knä, hål i både jacka och tröja. Men
förövrigt – vad det verkar, hel. Och när värsta chocken lagt sig kan vi
konstatera att så är fallet. Hel alltså. Puh! Vi andas ut.
Malmö visar sig från
sin absolut bästa sida. Sommarkvällen är sagolikt skön och vi tar både en
promenad i Slotts- och Stadsparken och äter en sen middag på Lilla Torg.
Nästa måltid är
hotellets rikliga frukost, vilken jag avnjuter efter ett tidigt löppass.
Kastrup. Efter
gårdagens mindre lyckade händelser går incheckningen ovanligt bra. Även
flygresan. Är det något vi med all rätt kan klaga på är det taxiresan från JFK
Airport till hotellet på Manhattan. När vi några dagar senare lämnar metropolen
ber vi extra om en lugn taxiresa – och får det. Förhoppningsvis var det en
engångshändelse med aggressiv körning mitt i värsta rusningstrafik.
I detta läge, just
anlända till Beacon Hotel, 74:e gatan på Broadway, väster om Central Park, är
vi både hungriga och trötta. Köper med kvällsmål från butiken tvärs över gatan,
till vår svit med kök på 9:e våning.
Efter tidsomställning
vaknar vi, givetvis, väldigt tidigt. Med andra ord är morgonjoggen i Central
Park också tidig. Dagen fortsätter sedan med hämtning av både nummerlappar och
musikalbiljetter, Rockefeller Center, FN-huset, 5:th Aveny och ännu några steg
i Central Park. När vi efter kvällens middag är tillbaka på hotellet kan vi
läsa av nästan 30 000 steg, lika många som vi lyckas skrapa ihop även
under morgondagen.
Vi bor nästan granne
med Central Park. Och bästa sättet att börja en dag är ju just – där. Joggandes
bland alla andra New York-bor och turister.
Downtown står på
programmet. Battery park och gratisbåten förbi Frihetsgudinnan till Staten
Island – och tillbaka. 9/11 och hela området som är nytt sedan jag var där
förra gången, Wall Street, Brooklyn Bridge och tunnelbana tillbaka. Bord bokat
i Harlem på Marcus Samuelssons Red Rooster. Stämningen är even better than the
food.
Racedag. Riktigt tidig
frukost. Start redan klockan 8. En helt fantastiskt fin dag. Varmt redan i
starten. Torr i halsen. Hur många vätskekontroller skulle det vara? Efter mile
nummer 6 är vi nästan i mål. Nästan utan känning i baksida lår. Vilket troligen
berodde på den totala utmattningen. Det är tufft i värmen – men vi hjälps runt
i Central Park av en fantastisk publik och de övriga nästan 9 000 löparna i
New Yorks 10K Mini.
Målgång. Medaljen runt
halsen. Löparstämning. Och klockan är ändå bara drygt nio på förmiddagen.
Med samma medalj några
timmar senare. Folkmyllret på Times Square. Musikalen Chicago – och middag på
det.
Ännu en dag. Vi delar
på oss. Två väljer museum och två shopping, lunch på Hard Rock café, fika på
svenska kyrkan, en sista promenad i Central Park och sportaffärerna på
Amsterdam Av nära hotellet.
Sent flyg hem. Tåg
till Nässjö. Bil till Eksjö.
Så mycket på så kort tid. Så overkligt men ändå verkligt.
Kanske är det en dröm – kanske inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar