Det är inte för vädrets skull jag väljer Idre på midsommar. Då är Kalmar och Öland både solsäkrare och på betydligt närmare avstånd.
Inte ens vintertid garanterar fint väder. Däremot snö och just under den säsongen är snön en starkt bidragande orsak till varför vi åker åtta timmar enkel resa till fjällvärlden. Men inte bara snön.
Jag har nämligen funderat över varför vi återkommer ofta flera gånger per år, sommar som vinter. Skidåkning och snö vintertid är givna anledningar. Träningen. Men även - och det är detta jag kommit fram till: Känslan. Den där känslan av att komma hem. Känslan av avkoppling och återhämtning. För i den stora fjällvärlden i det relativt lilla boendet har vi inte mer än varsin packning att lägga energi på. Inte en massa saker, åtaganden och jobb. Här har vi tid att se på TV, laga mat tillsammans och ta sovmorgon. Och träna - vad vi vill och för att det är kul. Ta del av den fantastiska naturen, med Städjan från olika väderstreck och det hav av fjällnatur som sträcker sig så långt ögat kan nå. Jag tror det här läker själen från den stress som byggs på under dagar som går. Och träningen stärker.
Efter dessa funderingar ska jag avsluta med bilder från helgens träningar som bestått av långpass förbi Städjan med Olof, rullskidor från byn upp till fjället, gymmet med Carl och ännu ett löppass i den terräng jag vintertid åker skidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar