Springer inte fortare än att jag kan stanna lite då och då. Fotar kyrkan som ligger på andra sida vattnet, där jag springer på tillbakavägen. Det påminner mig om kyrkan i Oberaurach där vi stannade häromdan. Där vi åt lunch på restaurangen mitt emot.
Men nu är vi påväg hem. Morgonpasset före frukost, på hotellet i närheten av Berlin, är historia. Liksom vår vecka i vandringsparadiset. Men minnena består. Och det är tur det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar