Tar en kvällspromenad medan mannen och barnen blir kvar.
Går mot havet. Möter snart två damer som letar efter orkidéer. Börjar spana jag också. Men hittar inga. Känner stenarna och ojämnheterna när jag går på ängen. Vänster hälsena känns varje steg. Det blir ingen löpning i morgon. Tar nog rullskidorna i stället. Bilar på avstånd, fåglar och arbetande bönder lämnar ljud efter sig. Havet närmar sig i horisonten och det känns härligt att gå helt själv. Mindfulness - ända till jag plötsligt inser att jag inte är själv.
Massor av kor står nere vid strandkanten. Koskräck? I vilket fall vänder jag och går mot andra stranden. Bara för att få ett kort. Sen jagar jag vidare. Upp bakom buskarna och tillbaka på stigen. Tempot är högre och det mindfulla försvinner.
Påväg tillbaka möter jag fler kvällspromenadare. Tempot avtar igen. Jag är tillbaka. I nuet.
"Hemma" igen. Vandrarhemmet vi bor på är ibland kursgård för yoga. Lugnet sitter i väggarna. Det känns direkt.
Barnen hoppar på studsmattan och några andra gäster spelar badminton, allt medan den ljumma sommarkvällen om några timmar övergår till natt.
Hade det inte varit för myggen - då jag nu sitter ute och bloggar - skulle jag stanna ute längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar