Det kan man kalla träningspass

Fem mil rullskidor är en sträcka jag aldrig åkt tidigare. Men i dag gör jag det. Det blir en vacker runda med kyrkor och liknande på lagom vätskeavstånd. Första stopp vid N Solberga kyrka. Stor och pampig och man undrar ju hur många som tillhör församlingen?

Solen skiner och turen fortsätter. Nästa stopp är...

Flisby kyrka. Ännu en stor byggnad mitt ute på landet. Det är inte någon överbefolkad plats. Svårt att tro att det blir fullsatt där inne. Men vem vet.

Fortsätter och snart är jag i Aneby. Svänger av. En låååång backe väntar. Försöker ploga så gott det går. Nästan nere är det dags för lite vätska igen. Nästa kyrka dyker nämligen upp precis lagom.

Det är Bredestad kyrka som står så vackert och inbjudande för lite vattenpåfyllning. Det behövs. För snart  väntar rundans allra värsta (eller bästa!) backar.

Nästa etapp går faktiskt uppför nästan hela vägen till Gransnäs. Och vad passar väl bättre än ett stopp just där? Det är ju ändå en stor "kyrklig konferensanläggning".

Dessutom ligger det fantastiskt vackert. Och här är det minsann mycket folk. Är det hit människor vänder sig? Kan det bero på den Vasaloppsåkande prästen som är ansvarig för Gransnäs? Kanske det.

Min färd fortsätter och snart är jag i Askeryd. Två vindkraftverk är passerade och jag vänder mig faktiskt om. Det blir en annorlunda landskapsbild. Men man vänjer sig.

Från Askeryd är det drygt 15 km kvar till Eksjö och jag börjar bli rejält trött i armarna. Konstigt, jag som åkte skidor för en vecka sen och mina nio mil på Vasaloppet för bara 6 veckor sedan. Har jag tappat all styrka eller är det så att skidåkning och rullskidåkning skiljer sig åt?

Sista biten finns inget kyrkligt stopp på samma sätt. Men jag hittar en plats, vacker som få, som skulle kunna ha något nästan religiöst över sig. I alla fall vilar något meditativt över platsen och jag bestämmer mig för ett stopp. Tar av mig skidorna och går på upptäcktsfärd.

Sen tar jag några sista klunkar och stakar vidare. Snart är jag hemma. Cyklisterna som har åkt samma sträcka är redan tillbaka. Löparna kommer någon timme senare, men så har de, då de dyker upp, också sprungit nästan fyra mil. Imponerande. De kan ju inte glida i backen och få den där vilan man emellanåt kan få på skidorna. Däremot har deras armar inte fått samma tuffa arbetsdag....

Bilder från middagen och önskade recept kommer senare. Nu ska jag ladda för morgondagens tur till Lidköping!