Lyckan att efter en skada återigen vara hel - är påtaglig. I värmen inomhus tar jag fram dubbskorna och gör mig redo. Tretton minusgrader. Men det hindrar inte. Klar, om än lite kall luft. Ingen vind. Snötäckta vägar. Joggar sakta fram i mörkret. Ganska exakt en halvtimme och inga tecken på att bristningen i vaden inte skulle ha läkt. Detta besked tillsammans med all underbar snö, lyser upp tillvaron i den annars så mörka decembermorgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar