Träningsåret 2013

Det är verkligen hög tid att summera ner träningsåret 2013. Ett år som både började och slutade i skidparadiset Idre Fjäll.

Många mil i benen efter nyårsveckan ökades på både hemma och några veckor senare på träningslägret i Orsa.

Några veckor senare var det dags för tävlingspremiär. IKHP:s långlopp, fyra mil på en 2 km-bana. Eftersom jag var ensam dam är kanske inte förstaplatsen något att prata om. Däremot är jag väldigt stolt över Folkhälsopriset i Jönköpings län, som helt oväntat tilldelades mig, ungefär vid samma tidpunkt.

Sen är det dags för vinterns höjdare nummer ett. Både vad gäller skidåkning, mat, trevligt sällskap, boende, ja allt: Neukirchen am Grossvenediger. En vecka i alpparadiset :-)

Hemkommen från Alperna återstod bara en vecka till årets Vasalopp. Det gick...sådär. Vet inte varför men detta år hade jag inte samma energi som året innan, trots bra träning under vintern. Inte min dag, helt enkelt.

Veckan efter är det dags för Falun och Lilla SS. En förkylning sätter stopp för träning i de fantastiska spåren på Lugnet. Först nästan en månad senare sätter jag i gång med träningen igen. Men sen börjar jag faktiskt att springa. Det var ett tag sen sist. En skadad vad och höft satte stopp för det under hösten.

Första helgen i maj åker jag skidor igen. Det är skidkonvent inklusive skidåkning i Åre.

Hela maj är annars rent bedrövligt träningsmässigt. Är det inte Skottland eller Stockholm är det friidrottsträningar och tävlingar där det inte ges utrymme för egen träning.

Början av juni är inte bättre det heller. Det är Riga och Stockholm och inte mycket träning alls.

Men sen, veckan före midsommar, väntar några dagar i Grönklitt. TRÄNING!

Sommarens stora begivenhet är Minbussresan till Österrike och Italien. Tidiga morgonpass i underbar natur :-) Fantastiska veckor trots frånvaron av den viktiga sommarträningen.

Hinner i stort sett bara hem innan min knäskada är ett faktum. Hopparknä. Veckan efter väntar vandring i Kirchberg - med skadat knä.

Tillbaka i vardagen igen plockar jag fram rullskidorna. Det är dessa jag får förlita mig på. Men veckan efter upptäcker jag faktiskt en annan träningsform. Cykling. Vilket jag testar på nere i Kroatien.

Jag införskaffar sedan en egen mountinbike och kombinerar rullskidor och cykel. Innan augusti är slut har dock nästa skada uppenbarat sig. En krossad tå. Får halta mig igenom fyra veckor, varav en i Skottland.

Mitt i all bedrövelse kommer ändå Interspormagasinet under hösten. Sen är det Expressen och D-vitamin och stort reportage i SmålandsTidningen :-)

Rullskidor och något cykelpass på helgen. Och ett och annat styrkepass. Mer blir det inte. Jo, skidåkning i Torsby.

Och ytterligare skidåkning i Idre en vecka senare. Det är Skidcoachutbildningens första del av tre. Men det är inte tid för egen åkning, men nog så nyttigt att träna teknik.

Två julmarknadshelger och en Göteborgshelg. Tiden innan jul är fullbokad och förutom ett och annat kort löppass (äntligen) så blir det inte mycket träning. Knäet är inte bra men det går att springa. Lite. 

Jul och nyår. Och ingen snö. I stället handlar december månad mest om "nyttiga" recept.

Avslutar ändå året på bästa sätt. Med skidåkning, riktigt bra träning och trevligt sällskap.

Nu är det dags att blicka framåt. Återbesök hos sjukgymnasten nyligen resulterade i nya stretchövningar för att sträcka ut lårmuskeln på den sida knäet gör ont. Ändå är det bättre. Kan springa 5-6 km och känner inte så mycket efteråt. Styrketränat, eller cirkeltränat, har jag gjort mer än tidigare. Jag har cirka 22 mil i benen och ett antal rullskidmil. Nu är det nya tag som gäller. För visst ska 2014 bli ett träningsår igen. Det är ju ändå en träningsblogg jag försöker hålla liv i. Och en skidåkare behöver - träning.