Änggårdsbergen

Det har hunnit gå nästan 15 år - sen jag sprang här sist. Då var Göteborg min fasta punkt och träningen, i form av löpning, bedrevs ofta i Änggårdsbergen. Jag åkte i stort sett inte alls rullskidor, ingen stavgång och skidåkningen komprimerades ofta till bara nyårsveckan i fjällen - och Tjejvasan. På den tiden var jag också en trogen Friskis & Svettismedlem, både vad gällde jympa och spinning. 

Inte förrän jag hamnade i Eksjö blev skidåkning, rullskidåkning och stavgång återigen en stor del av mitt liv.

Och idag är jag alltså tillbaka på platsen för mina långa, lugna löppass. Mycket har hänt under alla dessa år - men den vackra naturen och spåren är sig lika och snart infinner sig också samma sköna känsla. En känsla som bara ett väl genomfört träningspass ger.

Tiden står liksom still, och jag inser att jag saknat detta. Inte bara Änggårdsbergen - utan också de långa lugna passen. För idag är det mest korta, intensiva pass i en vardag som är betydligt mer hektisk, än den var för 15 år sen...