Jag tar rygg på en tolvåring. Det är han som har valt runda och som nu väljer tempo. De suveräna spåren är fortfarande hårda och från en klarblå himmel skiner den åtråvärda solen. Man kan bara konstatera att utan den blir det inte riktigt lika bra.
Med fotostopp och vätskepåfyllning får vi ihop en och en halv timme med D-vitamin, skidglädje, ren njutning och lite pulshöjande backar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar