Ja, det är väl lika bra att ta fram rullskidorna. Det är min räddning vid skada och lika mycket träning som - ren njutning? Åtminstone en dag som denna, finaste vårvädret och en stark, pigg kropp. De rytmiska stavtagen i asfalten blir som meditativa efter en stund och en skön sinnesro sprider sig sakta i hela mig
Det måste vara ungefär ett halvår sen sist, ändå känns det som igår.
Skurugatavägen, Bodabacken, vitsipporna och den knöliga asfalten som ger ett nästan perfekt stavfäste.
Och det känns bra. Undrar om det bara är solen som ger den där extra energin? Eller om jag verkligen är starkare än i höstas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar