En timme innan jag ska ut på dagens långpass, skingrar sig molnen och plötsligt är det en klarblå himmel. Temperaturen stiger och det känns som sommar, har den kommit nu?
Utrustad med linne, korta tajts, solkräm och solglasögon ger jag mig iväg.
Tänker på citatet av Paolo Roberto som jag läste i veckan: Antingen är du i form eller så har du ursäkter. Egentligen är jag fortfarande trött efter förra veckans resa och egentligen är det för varmt för ett löppass - och dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens benstyrka. Men här är jag ändå. Springandes i värmen. Hur kommer det sig att jag har motivation att ge mig ut samtidigt som många andra inte har det? Hur kommer det sig att jag ställer klockan och ger mig ut tidigt på morgonen eller som nu denna varma dag? Motivation? Ja, hur hittar man motivation?
Jag funderar vidare.
Ovanför Sixtenssonbacken kommer kalvar, eller kvigor, springandes. Det känns som "hemma". Och med ens ser jag min uppväxt - som på avstånd. Och det känns idylliskt. Landet. Vad som fanns utanför 50-skyltarna var inget man ens funderade på. Livet var där och då. Sen dyker backarna upp och jag får annat att tänka på.
Innan jag kommer ut på Skurugatavägen hittar jag hallon - och genast går tankarna till den blåbärspaj som väntar då jag kommer tillbaka. Även en vanlig onsdagkväll kan bli riktigt trevlig. Och speciellt efter nästan två timmars löpning.
En motivation det med. Blåbärspaj. För visst smakar det bättre efter ett träningspass?
Ja, det här med motivation är svårt. Ursäkter för att inte vara i form - eller hitta motivation för att komma i form. Valet är ditt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar