Från Ekstigen, via Anneberg, når jag Solberga och där, precis innan jag kör ut från det lilla samhället, är det som om någon rullat ut röda mattan framför mig. Den är i och för sig svart, för stavarna mjuk och i övrigt jämn och bästa tänkbara underlag för en rullskidåkare. Stavarna biter verkligen och den känslan! Jag har drygt en mil kvar till Nässjö och trots att den nyasfalterade vägen tar slut efter några kilometer, åker jag på känslan av flytet jag nyss känt.
I Nässjö letar jag mig vidare till Lövhult. Där är det terrängtävling och jag hinner precis jogga bort till första backen för att heja.
En sådan här dag är det en fröjd att träna. Vindstilla och vackra höstfärger. Och den där känslan när skidåkningen verkligen stämmer. Tekniken sitter och jag känner mig stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar