Sjuk

Det är frustrerande att bli sjuk mitt i skidsäsongen. Sist jag var riktigt dålig var efter förra årets Marcialonga. Men då var jag inte anmäld till Vasaloppet. Det är jag i år. Fyra veckor kvar nu. Och här laddar jag med Kan Jang, esberitox, gröna drinkar, fruktsallad, extra zink och jag vet inte allt.

Idag är det Götalandsmästerskap i Boxholm. Jag väljer att vara hemma. Håller tummarna på hemmaplan och önskar av hela mitt hjärta att killarna ska känna sig nöjda med sina lopp. Känna att de har gett allt, att skidorna gått bra och att tekniken sitter. Den känslan kan ibland ge bra resultat. Men vad spelar en placering för roll? Egentligen?

Här hemma, utan skidåkning, kan jag komma ikapp. Tvätt. Städning. Allt sånt som kommer på efterkälken då dagar, veckor och ett par månader framåt stavas skidåkning.

Jag hinner stanna upp. Reflektera. Fundera framåt. Och faktum är att det kan bli något roligt av mina tankar - nästa vinter. Det återstår att se. Jag återkommer.

Men nu gäller det att bli frisk. På en gång helst. Det är de sista veckornas träning som är de viktigaste - det är nu man ska vara så tränad att man klarar av några tuffa veckor.

Hade jag redan haft mina 10 Vasalopp, hade det inte spelat så stor roll. Men jag vill ha det där tionde. Helst i år. Eller...?

Jag kurerar vidare. Vilar. Och hoppas på det bästa. Och drömmer mig bort till Schweiz...