Idag skulle jag verkligen ha haft texten: ÅK INTE PÅ MINA SKIDOR! på ryggen. I nästan varje backe de första tre varven, av sju, har jag någon som åker på mina skidor. Vid två tillfällen stupar jag framlänges ner i snön och vid ett av dem glider min ena skida mot det parallella spåret - och träffar en stav - som går sönder. Med andra ord en stackars medtävlande med en stav. :-( Det går bitvis hett till och jag börjar fundera på om det hade varit lugnare att åka gårdagens motionslopp istället?
Jag har perfekta skidor, spåren är, framför allt i början, fantastiskt fina. Banan är kuperad, vilket gynnar en diagonalåkare som mig. De sju varven blir sammanlagt en för mig "lagom" distans på 4,2 mil, minusgraderna håller sig runt fem och bitvis kikar solen fram. Och jag har ett härligt stöd från publiken, tack mina skidvänner i Ulricehamn! Det är väl bara kroppen som inte hänger med. Det går tungt. Men då tänker jag att det säkert går bättre nästa gång :-) Jag vinner i alla fall D 50 klassen där Camilla bara är någon minut efter mig.
Ett bra träningspass är det och trevligt efteråt med mat, prisutdelning och hemresa med Lena, som vinner D 40 klassen.
Och det är väl den känslan jag får ta med mig. För det är faktiskt kul - även om det är lite jobbigt en stund, i sådär 2 timmar och 32 minuter :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar