När vi anländer till friidrottsarenan möts vi av minst 100 cyklister. Klockan är nio och de är samlade inför veckans långpass. I olika grupper ger de sig iväg. Snabba grupper och mindre snabba. Män och kvinnor. Och alla ser de lika proffsiga ut i sina cykelkläder och med sina fina cyklar.
Själv har jag rullskidor med - som inte är riktigt så up to date. Dessutom saknar jag den där riktiga motivationen. Men. Är man ombytt och har tiden, så är det lika bra att ge sig iväg.
Tar cykelvägar ut mot Boren och hamnar slutligen på stora vägen mot Linköping. En sån väg där det är tillåtet med en hastighet som gör att man som rullskidåkare av bara vinddraget lätt kan tappa balansen. Jag vänder tillbaka och fastnar snart för en längre backe där jag kör upp och ner några gånger. Typ backintervall. Samtidigt som jag räknar till fler cyklister än bilar. Såklart. Jag är ju i Motala.
När jag rullar in på parkeringsplatsen utanför Idrottsparken, har redan årets Platensspel börjat. Det är kast och hopp och löpning.
För mig väntar dusch och sedan ännu en dag som åskådare. Vilket känns riktigt bra nu med ett genomfört rullskidpass :-) Är det tungt att komma iväg kan man alltid påminna sig om känslan - efter genomförd träning.
Och cyklisterna, som gav sig iväg strax före mig, har antagligen flera timmar kvar att trampa. Innan de åter är hemma igen - i Cykelstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar