Vädret får ses som en metafor för känslan före och efter dagens pass. För det är både kallt och blåsigt då jag ger mig iväg. Hade det inte varit för att jag leder passet hade det funnits anledning att stanna hemma. Men på bara den korta uppvärmningen fram till Högefälle och backarna vi ska springa i, utsöndras tillräckligt med dopamin och endorfiner för att genomföra resten av backpasset med bra motivation. Då vi timmen senare är tillbaka vid skidstugan har vinden lagt sig, solen håller på att gå ner och det är en fantastisk kväll. Och så är känslan också - precis som det brukar vara efter ett hårt pass.
Övre bilden tagen strax före backintervallerna och denna bild efteråt. Sju tappra idag. Nästa vecka kör vi igen.
Anmäld! Ser så mycket fram emot denna resa. Behöver dock inte vänta ända till januari innan jag återser Seefeld.
Och just det, påtal om härlig känsla - nu är jag anmäld! Kaiser Maximilian Lauf i Seefeld i januari.
Övre bilden tagen strax före backintervallerna och denna bild efteråt. Sju tappra idag. Nästa vecka kör vi igen.
Anmäld! Ser så mycket fram emot denna resa. Behöver dock inte vänta ända till januari innan jag återser Seefeld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar