Ny målsättning

På grund av rådande omständigheter har jag i dag ändrat mitt mål att springa maran runt 4 timmar.

Egentligen är jag supersupernöjd om jag överhuvudtaget kan fullfölja lördagens lopp. Men 4 timmar känns inte rimligt längre. Nya målsättningen är att springa runt 4.30.

Men först:

Förkylningen. Måste bli bättre - och det finns goda chanser med tanke på att jag gurglar i kollodilat silver och Aloe Vera, vitaminboostar och tar Rinexin.

Stukningen. Foten behöver läka mer. I dag gör det ont när jag går, men redan i morgon kanske det känns bättre?

Åhh neeej...

Läget är följande:

Vaknar med infektion i kroppen på lördagen.

Springer orientering (skuggar i ungdomsklassen), ramlar, slår i höger knä och stukar vänster fot på söndagen.

Antal dagar kvar till maran: 5.

Kan det bli värre? Klart det kan. Men trots det, förutsättningarna är inte optimala. Fokusera på problemen löser dock inget. Här gäller det att se möjligheter.

Anna kom med Rinexin i dag, för bihålorn och Susanna ska lära mig att tejpa foten i veckan.

Det känns tungt i dag, men morgondagen blir säkert bättre.

Förkylt

Med undantag av maginfluensan veckan innan Tjejvasan är jag frisk hela vintern. Och våren. Tills nu. Vaknar i morse och är tjock i halsen och förkyld. Ingen träning i dag, förutom orienteringen jag springer med Olof (kort bana som tur är).

Har fått goda råd av Zarah Öberg. Vilket innebär att jag gurglar mig med kollodialt silver och Aloe Vera. Tar också extra D-vitamin och Esberitox samt dricker ingefärste och mycket vatten (och springer på toa...). Även vitlök återfinns på dagens meny. Och frukt och bär mm mm.

Jag tror jag fått de mesta och bästa förkylningstipsen av Zarah, men är det någon som har fler förslag så är jag inte sen att ta del av dem!

Massage

Varit på yoga och fått massage. En bra dag. Min duktiga massör mjukade upp de stela löparmusklerna och nu känns det riktigt bra.

Fokus Stockholm Marathon

Samtidigt som jag skriver denna blogg, läser jag andra bloggar. Min favorit är maratonbloggen av Petra Månström. Hon skriver om sin uppladdning inför Stockholm Marathon. Just nu skriver hon att inget får rubba hennes fokus. Fram till loppet (5 juni) kommer hon bara umgås med människor som ger positiv energi.

Hon skriver att alla som springer Stockholm Marathon är vinnare. För trots allt, det är bara en promille av vårt lands befolkning som ens kommer på tanken att anmäla sig till en mara och ännu färre som lyckas genomföra det.

Så om drygt en vecka - om jag lyckas ta mig i mål - är jag unik. Det är väl inte illa? Men det är klart, först ska 4,2 mil genomföras...

Anmäld

Skriver man en blogg om Marcialonga är det bra om man är anmäld. Det är jag nu. Fler som följer mitt exempel och anmäler sig - nu?

Springjunta

Tänker på gårdagens springjuntaträff.

Blir verkligen inspirerad då jag springer Annas supertuffa intervallbana. Vi är alla överens om att vi ska springa den igen. Snart. Innan nästa springjunaträff i alla fall.

Efter löppasset väntar fisksoppa och därefter ananaspaj med grädde. Är det någon som kan unna sig det en måndag så är det vi, springtokiga.

Blött morgonpass

Sitter på tåget. Igen.

Innan utcheckning hinner vi med en djupavslappning . Efter för lite sömn och mogronpass i ösregn är det nog vad kroppen behöver.

Den tänkta promenaden hoppar vi över. Regnkläder har vi nämligen inte med oss.

Nästa gång jag återser Stockholm är om två veckor. Hoppas jag är i bra form då. Trots uteblivna långpass...

I morgon väntar Annas intervallbana. Det är dags för Springjunta igen.

Incheckning på...

I går lördag, strax efter klockan 15, checkar vi in. I morgonrock och tofflor fortsätter sedan dagen, och kvällen. Femton minuters zenmeditaion genomförs under eftermiddagen. Frukt, spirulinate, mer frukt, bad och faktiskt soldäck. Men framför allt att vi alla är samlade.

Vet du var vi är? Här är svaret.

Göteborgsvarvet

Man skulle kunna tro att jag är på väg till Göteborg denna dag. Var inne nyss och läste på www.goteborgsvarvet.com. Klart man är sugen. Det är verkligen motiverande att ha något att träna för och givetvis att deltaga i ett lopp. Men det är ju bara två veckor kvar till Stockholm Marathon.

Så tåget till Göteborg är det inte jag sitter på just nu...

Damklubben

För snart tre år sedan fyllde en av mina allra bästa vänner jämnt. I present från oss i Damklubben får hon en helg (tillsammans med oss) på annan ort. Eftersom vi tillsammans med jubilaren är fem stycken upptagna damer har vi haft uppenbara problem att hitta en lämplig helg.

Men nu är vi på väg. Sitter på tåget från Nässjö. På "annan ort" sammanstrålar vi. Så långt kan jag avslöja att det blir en helg i hälsans tecken.

Missa inte fortsättningen...

Kinaåterträff

Återigen är det en resa bakåt i tiden. I kväll har jag nämligen varit i Kina, igen. Det är fyra månader sen nu. Det är bildspel och minnen som gör sig påminda. Kylan. Minus 32 grader på tävlingsdagen. Men det är glömt igen. Banketter och shopping.

Åker gärna dit igen. Men inte nästa år, då ska jag till Italien.

Lunchträning

Eftersom dagens arbetstid sträcker sig ända till 20.00 passar jag på att springa på lunchen. Fantastiskt när möjligheten finns.

Den långa arbetsdagen slutar med föreläsningen "Hållbart Välbefinnande". Känns som den sitter bra nu. I dag blir det faktiskt lite diskussion smör kontra margarin. Flertalet håller med mig. En dam förklarar dock att dietisten rekommenderar Becel. Sorgligt. Dessutom serverar de lättmjölk och milda på förskolan där jag föreläser. Inte deras beslut såklart, kommunens. Fattar inte hur man kan välja margarin och lättprodukter...

Skidtjejerna

Det är evigheter sen jag gick på skidgymnasiet. Men i kväll är jag tillbaka. I tanken.

Det är några hektiska år i slutet av tonåren. Det är 80-tal, axelvaddar, distanspass och en vilodag i veckan. Att jag i tankens värld rest bakåt i tiden beror på att jag träffat skidtjejerna. Vi är 6 stycken av två väldigt fina årgångar som träffas regelbundet (ok, min närvaro kan vara bättre...).

I kväll är vi hos Gith. Vi äter gott och skrattar mycket. Bara tanken på en cykel och Lindex får mig att bubbla inombords....

Lämnar Ulricehamn vid 22-tiden. 25 år har gått och massor har hänt.

Eftersom detta är en träningsblogg sammanfattar jag vad som hänt träningsmässigt sen skidgymnasietiden: hårdare tempo och färre pass. Alltså från distanspass varje dag utom vilodagen till intervaller och 3 vilodagar. Tro det eller ej, men frågan är om jag inte är bättre i dag än jag var då (fast det kanske säger mer om hur bra jag inte var på den tiden...).

Tack och gonatt mina skidtjejer!

Småländsk femmil

Min träningskompis följer med på dagens löppass, trots lördagens Göteborgsvarv (tack, Malin och lycka till på lördag!). Pratar om Fjällmaran som vi faktiskt ännu inte anmält oss till.

Övernattningen är bara preliminärbokad, banketten inte inbetald och tågbiljetterna ännu inte bokade. Bara tåget kostar 2 100 vilket innebär med allt annat att det blir en dyr helg. Om det är den småländska snålheten eller inte - men snart är vi faktiskt överens om att vi helt enkelt avstår Fjällmaran.

Istället blir det en egen variant. En småländsk femmil. Tidpunkten blir den samma, terrängen inte helt lika dramatisk däremot längden något vassare än Vålådalens 43 km - vi drar till med 50. Men mer avslöjar jag inte i dag....

20 anmälda

Måndag. Känns som jag vaknar ur en lång dröm. Lyckas ändå ta mig ut på en kort och mycket långsam runda. Träningsmässigt gör det varken till eller från, men det är rätt skönt med frisk luft, varm dusch och en god frukost efteråt.

Resten av dagen är high speed. Från 08.00 till 16.30. Sen väntar nytt uppdrag. Friidrottstränare. 17 stycken 6-8 åringar med spring i benen. Snacka om motivation hos flertalet av barnen. Mer än vad jag själv kan skryta med för tillfället.

Men det finns goda nyheter. 20 anmälda till vår Marcialongaresa. Var hittar vi 30 till? Eller....det kanske räcker med 25?

Energi boost

Merlotvin och holländska Edamerkvällsmackor på KLM-planet blir vår sista måltid. Snart hemma.

Som sagt. Fantastiska resenärer. Antingen har jag tur som blir tilldelad de trevliga grupperna. Eller så är alla grupper trevliga. Hör Michael Södermalms ord: "Spend time with people how makes you grow". En bussresa är som en riktig energi-boost. Energi för kommande vardagar.

I veckan väntar bland annat friidrottsträning, fotboll, mina allra bästa gymnasiekompisar och så några löppass. Roligt att vara hemma.

Inte bara traning....

Plotsligt bara kommer det. Regnet. Det ar var sista dag i Edingburgh och de absolut sista timmarna i Skottland. Hittills inget regn - ok med undantag av bade regn och sno uppe i Tomintoul (den hogst belagna byn i Hoglanderna) da vi ju satt i torrt forvar i bussen. Men nu kommer det.

Tillbringar formiddagen pa Princess Street. Handlar kepsar till barnen och en relativt nyskriven Paul McKenna bok till mig, intar en CaffeLatte pa Starbucks och njuter av den skotska atmosfaren.

Tillbaka pa hotellet hamtar jag mina valfyllda vaskor som numera innehaller dyra droppar.

Morgonens tankta langpass reduceras. Klockan stannar pa 1.29. Nar man ar i Edingburgh inser aven jag att livet bestar av mer an traning.

Busy days

I Edingburgh vantar den inhyrda bussen, dit vi anlander med flyg. Chaufforen ar en trevlig, snabbpratande skotsk kille i sina basta ar (troligen jamnung med mig). Den skotska accenten ar pataglig och jag forstar ungefar halften av det han sager.

Whisky tillhor inte mina favoritdrycker. Det ar i och for sig lite synd med tanke pa att jag ar i Skottland da och da. Hittills tre destillerier pa tre dagar. For whiskyalskaren ar det fullandade dagar. Men aven for mig.

Jag har glada och positiva resenarer som sprider gladje varje dag, utanfor bussfonstret tronar de ena efter de andra helt sagolikt vackra vyer upp och (framfor allt) jag hinner utan problem med ett tidigt loppass innan dagens gedigna frukost.

I dag har vi anlant till en av mina absoluta favoritstader, Edingburgh. Guiden James tar over min plats och sjalv backar jag nagra saten bak och bara lyssnar (och antecknar ifall han sager nagot nytt - det ar dock ungefar samma som forra aret....).

Fa stader kan mata sig med Edingburgh nar det handlar om att springa. The Royal Miles ner mot Holyrood Palace och Arthur's Seat. It's so motivation.

Tidsbrist

Tidsbrist? Vet ju att det handlar om planering och prioritering. Ändå är jag där. Tidsbrist.

Eller...se det jag hinner. Det blir ett långpass (24 km tidigt lördag morgon) - bättre än inget, trots att intentionen är att få till en tremilare. Representerar jobbet på en mässa under förmiddagen - orienteringstävlingen jag missar var ju trots allt både kall och våt.
I morgon åker jag väster ut - och får inte möjlighet att se friidrottstävlingen i Oskarshamn.

Är varken planeringen eller prioriteringen på ens sida får man helt enkelt se det man får - inte det man missar.

Ok, har ändå sprungit ett flertal dryga tvåmilare och antalet avverkade maraton är ju fem. Visst klarar jag det ändå. (?)

Nästa vecka, med start i morgon, är helt fulltecknad. Det är slott, livets vatten, rutiga tyger och kanske något sjöodjur.

Om jag nu ska följa exemplet att fokusera på det som hinns med så kommer jag att göra allt för att några tidiga träningspass lyckas klämmas in. Att jag missar långpass även då tänker jag inte ens på längre.

PS Hoppas en dator finns tillgänglig - den tiden finns alltid (det är skillnad på 3 timmar löpning och 10 minuter framför datorn).

Skillnad som gör skillnad

Lyssnar på Michael Södermalm i dag. Snacka om att inspirera! Under nästan två timmar levererar han max. "Hjärnväg till framgång" heter föreläsningen.

Sammanfattar väldigt kortfattat. Kanske inget nytt för somliga, men en bra påminnelse.

Höja livskvaliteten:

1. Kroppen. Rörelse, sömn, kost, återhämtning, dryck, andning.

2. Knoppen. Inre tankar och bilder, inre dialog (tankar och tänk tenderar att bli verklighet).

3. Fokus. Fokusera på det du kan påverka, det som bygger upp dig (inte det du ej kan påverka och som ej bygger upp dig).

Föreläsningens stora fråga är: Vad är skillnaden som gör skillnaden? Vill du veta....?!

Veta vem jag är, vad jag vill (vad jag egentligen vill) och varför jag vill det. Förstå motivet bakom. Det frigör hjärnkraft och energi att nå dit man vill. Som Mikael sa:

"När motivet är som starkast och förankrat i ditt undermedvetna så har du tid, råd och energi till att göra precis det du vill."

Till sist:

"Spend time with people who makes you grow."

En givande dag. Dessutom är han maratonlöpare med Stockholm marathon som ett mål i juni. Jag visste att vi hade något gemensamt.

Mer kost

Vilken utsikt!

Tar mig uppför Hammarbybacken. Den är som bekant inte särskilt lång, men ändå. Värt att nämna är att jag inte är ensam. Nästan uppe vid toppen möter jag tre löpare som är på väg ner. En tidig morgon mitt i veckan.

Det blir ett lugnt pass, med undantag av "toppbestigningen". 50 minuter är redan inregistrerat på funbeat.

Tredje dagen med Zarah är lika bra som de tidigare dagarna. Alla deltagare får i uppgift att göra kostregistrering med två personer. Under 9 veckors tid med tre möten/coachingtillfällen. Ska bli superintressant!

Vilken dag

Jag är absolut inte den enda som springer i Stockholm en tisdagsmorgon. Möter löpare, de som går med eller utan hund och ett antal cyklister (träningsklädda och med fullpackad ryggsäck).

Glömmer av tröttheten och koncentrerar mig på den härliga omgivningen. Hinner de stressade (obs! min fördom) stockholmarna uppskatta sin vackra stad?

Springer vidare. Vänder efter nästan en halvtimme. Tar mig tillbaka igen. Och plötsligt ser jag den. Hammarbybacken. Fortfarande ligger det snö kvar. Vägen upp till toppen syns tydligt. I morgon, kanske?

Någon timme senare är det dags igen. Ännu en dag med den sprudlande Zarah. Man bara lyssnar. Otroligt bra. Tiden går snabbt och snart är dagens givande kursdag ett minne blott.

Två timmar senare ska jag dock få höra Zarah igen. Det är en fristående föreläsning i Kungsträdgården. Även min stora favorit Sanna Ehdin är där.

"Hem" till min bror och svägerska igen. Jag säger bara: Vilken dag!

Kurs med Zarah

Kostkurs med Zarah Öberg. En tjej full av energi. En dag fullmatad med intressant fakta.

Det börjar där det slutade på föreläsningen i Eksjö. Vattnet. Vi har betydligt sämre vatten än vi tror. Det är steroider som inte kan brytas ner av reningsverken och som vi får i oss. Lösningen är att koka vattnet.

Sen är det kolhydrater (satsa på långsamma och mer grönt än frukt), fett och proteiner.

Mycket tid ägnas åt ekologiska varor, vilka är klart att föredra. Genmanipulerade grönsaker och djur som ätit antibiotika - nej tack!

En superintressant dag. Dessutom minst lika trevligt att träffa bror och svägerska.

I morgon bitti väntar ett tidigt löppass.

Stockholm

Sitter på tåget till Stockholm. En vecka med friskvård väntar, mestadels kost, men även annat trevligt inom ramen för detta område. Min förhoppning är att dela med mig av det här på bloggen.

Praktisk friskvård blir det också. Bor hos min bror och svägerska som har ett stenkast till en stor och härlig slalombacke. Den med omgivning blir perfekt för några morgonpass. Av tidigare erfarenhet vet jag att det är riktigt inspirerande att springa där.

Nu är det nästan exakt en månad kvar till maran. Bäst att köra hårt.

Orientering och fint väder

Förra helgens äventyr i skogen är inte glömd. Redan innan vi åker till dagens orienteringstävling har jag därför beslutat mig för att välja öppen 2-banan i dag.

I anmälningskön till dagens banor hör jag förskräckt att det är fullt i Ö2. Väl framme lovar de dock att ordna fram fler kartor. Härligt! Ö1 blir för kort (för lätt blir det aldrig för min del) och Ö3, som jag hade förra veckan, är som sagt för svår.

Springer först U1 med sonen. 26 minuter och en helt ok uppvärmning inför min egen bana.

Lämnar sonen och överdragsjackan och beger mig återigen till start, i tron att det är Ö2 som gäller.

Funderar på vädrets makter. Fint väder - kartorna tar slut. Som i dag. Solen skiner och många tar ett snabbt beslut på morgonen: Det blir orientering i dag! Med den påföljden att en del banor blir fulla (d v s man har inte tryckt upp tillräckligt många kartor).

Är snart framme vid starten. Och, hoppsan, nu är Ö2-kartorna slut! En funktionär är genast på plats för att hjälpa mig. Jag får helt enkelt springa en annan klass. U3 är tydligen ungefär snarlik Ö2 - och dessutom är det en klass där det fortfarande finns kartor kvar.

3,3 km vägar och stigar. Men inte helt torrt för det. Mellan kontroll 3 och 4 är det ett kärr på kartan. I verkligheten blir jag blöt ända till knäna. Eftersom mina orienteringsskor är aningens för små springer jag i dag i mina ena par asics. De var vita. Det blir de nog inte igen. Har dock svarta strumpor i dag, vis av förra veckans misstag att använda vita strumpor...

Tiden blir 47 minuter. Det är i alla fall bättre än sist. Och alla kontroller är hittade.

Slutligen ska jag bara nämna det kanske roligaste av allt, så här på en orienteringstävling: Det sociala. I dag är mer än halva springjuntan på plats.

Ny energi

Väldigt många helger är jag på resande fot. Längre eller kortare turer. Men inte i dag.

Börjar dagen med sovmorgon, vilket passar väldigt bra efter den sena Valborgskvällen.

Spel åker fram, Med näbbar och klor och Pictionary. Fotboll och golf på gräsmattan. Fika. Inspirerad av gårdagen blir det fruktsallad och hallon igen - och kladdkaka....

Barnen väljer middagsmeny: Taccos. Detta är kuriosa. Nu till träningen.

Har funderingar på ännu en vilodag, efter 26 km-rundan. Men gårdagens träff med väninnorna (och deras familjer!) ger ny energi och jag ger mig ut. Springer favoritrundan på 8 km, utan intervaller. Håller ändå ett hyfsat tempo och tiden stannar på 40 minuter.

I morgon är det orientering igen. Då vet jag bara en sak helt säkert: att jag inte vet, varken hur länge eller hur långt det blir.....

Goda vänner

Valborgsmässoafton blir vilodag.

Ganska givet efter torsdagens långpass.

I stället åker jag och barnen till Linköping. Tur och retur.

Det blir fem timmar i goda vänners lag. Sen åker vi hem igen (innan chauffören somnar). Det blir 25 mil på en kväll. Det är det värt.

Goda vänner är viktiga. Nu ser vi fram emot vår Stockholmshelg.... Kanske kan det bli ett träningspass tillsammans.