Tack vare Skitech skidhållare slipper jag få kladdigt klister på mig. En behändig skidhållare som smidigt sätts på plats. Hur hade jag klarat mig utan den en dag som denna?
Det blir ett träningspass. Bra mat, vila, mina medikament och en härlig fredagskväll i Valbackens pist, med trevligt sällskap, har gjort susen. Jag är bättre. Åker upp till skidstugan med mina nyvallade klisterskidor. Det fäster så där, men då det inte är några direkta backar på femman är det ok. Mulet, blåsigt och regn. Bättre träningsförhållanden har jag ju haft. Det är mental träning på hög nivå. Tänka bort de negativa tankarna som dyker upp. Blött, bakhalt, blåsigt, kallt, halvbra spår och inga tuffa backar blir i stället en utmaning att omvända till en ljusare sida. Lite grann som Vasaloppet där man försöker att tänka bort 90 km kvar, 89 km kvar, 88 km kvar....
Fokuserar i stället på förmiddagen. Zontävling i Vetlanda. Ett litet tappert Eksjögäng som kämpar på. Föräldrar och övrig släkt. Skidvänner från andra klubbar. Det är ungefär som när jag själv var liten. Varje helg under vintern - skidtävling. Nya platser men samma människor. Helg efter helg. Nervositet och den där härliga känslan när man går i mål. Det är kul att vara med om det igen. Men från andra sidan. Som förälder. Nu är det jag som står i spåret och hejar.
Efter ett antal varv är jag klar. Blöt. In i bilen och hem. Middagen är färdig. En ljuvligt god kycklinggryta och gott vin. Lördag kväll. Förväntningarna ligger i luften. Det är melodifestival. Barnens förväntningar, men ändå.
I morgon laddar vi om. Då är platsen skidstugan och fokus ligger på Barnens Vasalopp. Samma barn som om en vecka står på starlinjen i Mora. Då är det på riktigt. Då är det Ungdomsvasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar