Det är som en senvinterkväll i fjällen. Hårda fina spår, en sol som håller på att gå ner och så den där blåa himlen. Det inbjuder verkligen till skidåkning.
Spåren uppe vid skidstugan verkar nyuppkörda och vi får rapporter om spår även på sjön. Men jag, Carl och Olof håller oss på spåret mot Högefälle. Sprintstafetter, sprint med tidtagning och stakrace. Faktum är att jag förlorar i alla tre discipliner. Det är för kort för mig. Och förresten, vad gör det? För det är en fantastisk kväll.
Vem missar detta tillfälle?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar