Jag tycker mig se att två andra intressanta "resor" för varje år har blivit tydligare och tydligare.
Dels är det den mentala resan. Å ena sidan de positiva aspekterna av tillvaron: Fint väder, nästan medvind, en och annan snygg skiddräkt, snart vätskekontroll och å andra sidan konstaterandet av den uteblivna storformen, trötta armar och kilometerantalet som allt för sakta sjunker. Så där går tankarna. I timmar. Men man lär sig. Då de mörkaste bilderna målas upp är det bara att ersätta dem med motsatsen. Tillbaka till här och nu. För visst känns det lite lättare? Och antalet mil till målgång minskar ju.
Den mentala resan är tuff. Antagligen tuffare ju längre man är ute och framför allt ju sämre det går.
I år har jag ont i ryggen. Så fort jag inte bara känner utan också tänker ont försöker jag koppla om tankebanan. Förvirra den jobbiga tanken och ersätta den med någon positiv.
Med andra ord hänger nog den fysiska formen ihop med den mentala. För bra fysisk form innebär väl också bättre mental form?
Nästa resa som är påtaglig då man som jag bor i en liten, som det känns, insomnad by, nära starten - är tidsresan.
Då jag övernattar i ett gammalt omklädningsrum, dock i bruk större delen av året, på en skola som sett sina bästa dagar, känns det som att gå mååånga år bakåt i tiden.
På skolan äter vi mat som skulle kunna serverats på min egen högstadieskola. Köttbullar och makaroner med rårivna morötter eller kött och potatis.
Tidsresan tar oss från Lima via Berga by och till Mora. Vid målgång är det modern tid som gäller. Den senaste tekniska utrustningen finns på plats. En stad med brett utbud. En plats där de mentala svackorna inte får fäste - för nu är det inte långt kvar :-) Det är här målet finns och det är här historia skrivs. Nutidshistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar