-En världscupåkare hade nog gillat det.
Hör konversationen då Olof och jag lämnar sjukstugan för skidspåren.
På juldagen slår det till. Efter en tung löptur på morgonen med min snabbaste svägerska, kommer hosta och feber smygande under dagen.
Har inte varit sjuk sedan februari, efter årets Marcialongaresa. Men nu är det tydligen dags. Kurerar mig på väg upp till Idre, första stopp blir apotek och hälsokost i Västerås.
Dagens 40 minuter i lugn takt-träning blir mer ett test: blir jag sämre, bättre eller samma?
Förresten, att åka l u g n t är inte lätt. Det är som han säger då vi kommer upp på stadion - spåren är inte för motionärer. Backe upp och backe ner. Brant och/eller långt.
Men det känns inte sämre nu - och inte bättre heller. Dock är det bättre än tillståndet för dem som är kvar i stugan. De hostar och hostar och febern hålls nere av alvedon. Men de blir väl bättre de med. Tids nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar