Här kommer fortsättningen på Toppform 4. Har du inte läst de övriga finns de här: Toppform 1, Toppform 2 och Toppform 3.
Jag bygger vidare och är snart uppe på toppen av pyramiden. Och om exakt en månad är jag också där, då Toppformen ska utvärderas. Toppform vid 50!
Pusselbiten jag lägger dit idag är Gemenskap. När jag flyttade till Eksjö för drygt 15 år sedan, och tillsammans med min kompis Gunilla startade upp Tjejvasaträningen - började jag på allvar att träna igen. Jag letade fram rullskidorna och genomförde svettiga intervallpass med andra likasinnade. Och gemenskapen blev en sorts triggers för träningsglädje och må bra-receptet blev enkelt: Träna tillsammans!
Fortfarande är det den träningen jag gör tillsammans med andra som är den roligaste - och ofta tuffaste. Under ett intervallpass i ensamhet är det svårt att krama ur det där sista, att ge 110%. Ändå genomför jag de flesta träningspass helt själv. Vi är inte tillräckligt många skidfantaster på ett och samma ställe och vid en och samma tidpunkt, helt enkelt.
Om en månad fyller jag - och den befogade frågan blir således: Hur är formen just nu?
Den är fortfarande bra, kanske till och med mycket bra? Jag har ändrat i träningen och upplever framför allt en större motivation. Så här i sluttampen av Toppformsarbetet kan jag se en rad förändringar som sakta men säkert gjort avtryck under året. Mängden träning är större än innan men mest beroende på att jag lagt till styrkepass. Och jag börjar fundera på om inte resultatet av den är själva nyckeln till den Toppform jag börjar känna? Det kanske inte nödvändigtvis behöver visa sig i tider och resultat? Kanske är det känslan som är det viktiga? Av mer energi och motivation?
Man kan i alla fall säga att jag efter påsk verkligen tog tag i denna möjlighet - att bli i Toppform vid 50. Jag insåg antagligen att en fortsättning på samma spår som tidigare inte var den rätta vägen. Så detta har jag gjort:
Börjat träna styrka, vilket utvecklats till ren styrketräning då jag lämnat maskinerna för skivstångsövningarna :-) Målet är att både hålla mig skadefri och bli bättre skidåkare.
Eftersom jag varit mer "hel" än på många år har jag under hösten kunnat springa flera dagar i veckan. Det har rent mentalt varit en fördel eftersom jag verkligen gillar löpningen. Tyvärr blir detta lite på bekostnad av rullskidåkningen - men man kan inte få allt.
Stakmaskinen. Jag har inte motivation att staka några långpass, men, såvida inte stakmaskinen är upptagen, så använder jag alltid den som uppvärmning på gymmet.
Jag är mycket bättre i min rygg. Den benlängdsskillnad som jag haft så länge jag kan minnas, är i princip borta. Regelbunden massage hos ett proffs har också gjort susen.
Smartfish har hållit mig frisk, vilket i sig påverkat den ökade träningsmängden.
Motivationen att träna har ökat då jag inser att en Toppform inte kommer flygande på en, precis. Det krävs ju en viss ansträngning :-)
Kort sagt: Styrketräningen har resulterat i en "hel kropp" och mer motivation. Att jag lyckats genomföra den cirka två gånger i veckan beror mycket på att jag har två kollegor som jag tränar med. Gemenskapen, med andra ord.
Jag bygger vidare och är snart uppe på toppen av pyramiden. Och om exakt en månad är jag också där, då Toppformen ska utvärderas. Toppform vid 50!
Pusselbiten jag lägger dit idag är Gemenskap. När jag flyttade till Eksjö för drygt 15 år sedan, och tillsammans med min kompis Gunilla startade upp Tjejvasaträningen - började jag på allvar att träna igen. Jag letade fram rullskidorna och genomförde svettiga intervallpass med andra likasinnade. Och gemenskapen blev en sorts triggers för träningsglädje och må bra-receptet blev enkelt: Träna tillsammans!
Fortfarande är det den träningen jag gör tillsammans med andra som är den roligaste - och ofta tuffaste. Under ett intervallpass i ensamhet är det svårt att krama ur det där sista, att ge 110%. Ändå genomför jag de flesta träningspass helt själv. Vi är inte tillräckligt många skidfantaster på ett och samma ställe och vid en och samma tidpunkt, helt enkelt.
Om en månad fyller jag - och den befogade frågan blir således: Hur är formen just nu?
Den är fortfarande bra, kanske till och med mycket bra? Jag har ändrat i träningen och upplever framför allt en större motivation. Så här i sluttampen av Toppformsarbetet kan jag se en rad förändringar som sakta men säkert gjort avtryck under året. Mängden träning är större än innan men mest beroende på att jag lagt till styrkepass. Och jag börjar fundera på om inte resultatet av den är själva nyckeln till den Toppform jag börjar känna? Det kanske inte nödvändigtvis behöver visa sig i tider och resultat? Kanske är det känslan som är det viktiga? Av mer energi och motivation?
Man kan i alla fall säga att jag efter påsk verkligen tog tag i denna möjlighet - att bli i Toppform vid 50. Jag insåg antagligen att en fortsättning på samma spår som tidigare inte var den rätta vägen. Så detta har jag gjort:
Börjat träna styrka, vilket utvecklats till ren styrketräning då jag lämnat maskinerna för skivstångsövningarna :-) Målet är att både hålla mig skadefri och bli bättre skidåkare.
Eftersom jag varit mer "hel" än på många år har jag under hösten kunnat springa flera dagar i veckan. Det har rent mentalt varit en fördel eftersom jag verkligen gillar löpningen. Tyvärr blir detta lite på bekostnad av rullskidåkningen - men man kan inte få allt.
Stakmaskinen. Jag har inte motivation att staka några långpass, men, såvida inte stakmaskinen är upptagen, så använder jag alltid den som uppvärmning på gymmet.
Jag är mycket bättre i min rygg. Den benlängdsskillnad som jag haft så länge jag kan minnas, är i princip borta. Regelbunden massage hos ett proffs har också gjort susen.
Smartfish har hållit mig frisk, vilket i sig påverkat den ökade träningsmängden.
Motivationen att träna har ökat då jag inser att en Toppform inte kommer flygande på en, precis. Det krävs ju en viss ansträngning :-)
Kort sagt: Styrketräningen har resulterat i en "hel kropp" och mer motivation. Att jag lyckats genomföra den cirka två gånger i veckan beror mycket på att jag har två kollegor som jag tränar med. Gemenskapen, med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar