”Ser snabb ut!”. Läser Preems affirmationsliknande
uppmaning till oss, mitt i årets upplaga av Kortvasan. Det är dessa påståenden
som ska matas in i hjärnan under ett långlopp. Kanske framför allt i lopp
längre än dagens 30 km, men en dag som denna är det till stor hjälp. För det är
trögt i spåret. Det där superglidet från förra helgen är far away - kanske blev
det kvar i Tjeckien?
För andra gången åker jag Kortvasan. Med äldsta sonen
denna gång.
Ett stort motionslopp där man placeras i startled beroende på
hur tidigt man anmäler sig.
Vi startar i led 1 som startar 15 minuter efter led 0.
Även om det är trögt, det är det för alla, åker jag
om hela tiden - men blir också omåkt lite då och då.
Tiden blir inte ens i närheten av min bästa tid, men vad
gör det? En bra genomkörare. Och Vasaloppsstämningen infinner sig. Man är en
del av något riktigt stort. Och det bland annat tillsammans med sonen, det är
stort.
Placering 3 bland damerna (!) - säger nog mer om vilka
deltagare det är - än prestationen i sig, eller...?
Helt klart en utmaning för gemene man. Ett lagom stort
mål. Inspiration till ett aktivare liv. En kul dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar