Man märker skillnaden i ljus på bara en vecka och det är minst lika härligt som känslan efter kvällens pass.
Och kvällens pass, ja det är distans. Det rullande schemat av intervall, backe och distans har denna vecka alltså hamnat på just vanlig löpning. Inga tempoökningar utan ett jämnt prattempo.
Vi delas in i tre grupper där grupp ett springer både längst och snabbast. Jag tänker tanken att grupp två skulle passa bra men då Janne pekar med hela handen och placerar ut oss är det bara att följa order. Det går lite fortare än mitt komfort-läge men det är nog just vad jag behöver. Kan det vara åldern som gör att de lättare alternativen är mer attraktiva? Det är faktiskt en intressant fråga då jag upplever att jag oftare väljer enklare och mindre utmanande pass nu för tiden.
Så att springa i grupp ett är perfekt. En ny runda dessutom, mestadels i skog och på grusväg, kul. Och 45 minuter. Helt i min smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar