Idre Fjäll

Jag har fjällen och vidderna framför ögonen. Men verkligheten är en annan då vi sent omsider når Idre Fjäll. Det är som en stor byggarbetsplats. Som ett sår i själen. Varför slutar man aldrig bygga i det vackra naturreservatet?

Mitt första pass blir en gammal favorit. Från byn upp till fjället, på rullskidor. 

Blir ständigt påmind om byggarbetsplatsen då lastbil efter lastbil passerar mig på min väg uppför backarna.

Så här ser det ut:

Tomter till salu. Men istället för att fastna vid problemet, exploateringen av naturskyddad fjällmiljö, ser jag framåt. Om några år. Kanske har det lagt sig, stugorna smälter in i den miljö som finns och planerna på mer byggnation har stagnerat.

Jag stakar på. Med frånskjut och faktiskt en del diagonal. Jag är snart uppe. För att direkt fortsätta med bil till Burusjön. 

Olof ska springa intervall. Så jag hänger på.

Varför inte? Det är ju ändå dagar avsedda för - bland annat träning. Så det blir en bra (tränings) dag. Och det är bara början.

På sätt och vis är det som att komma ”hem”. Det är snart 32 år sen jag påbörjade det sommarjobb på Idre Fjäll, som resulterat i att en del av mig hör hemma här. I fjällen. Med utsikt över vidderna. Och med världens bästa träningsmiljö runt knuten.