Jag är påväg till ett för mig nytt resmål. Inte Sopot, landets andra kända turistort, den vid havet uppe i norr, som jag har besökt ett antal gånger. Utan Zakopane, turistorten söder om Krakow. Dock har jag bestigit den topp nära Zakopane, som är landets högsta, på ca 2500 m ö h, Rysy, fast från den Slovakiska sidan. Det var en närmast surrealistisk upplevelse i slutet av 80-talet eller möjligtvis början av 90-talet, då jag för kanske första gången verkligen kom i kontakt med vandring - utanför Sveriges gränser. Vi var som en färgklick i våra pastellfärgade ryggsäckar i jämförelse med den gråa massa av turister mestadels från gamla östblocket. Ett avlägset minne som ploppar upp då jag sitter på flyget först till München.
Det är ett regnigt Landvetter vi lämnar. Skillnad då igår, när årets Stadslopp i Eksjö genomförs - i ”som vanligt” fint väder.
Och som vanligt är jag flaggvakt, i fyrkorsningen där alla passerar både efter start och före mål. Det är en väldigt lagom löptemperatur, inte alls som när vi sprang Frauenlauf i värmen för knappt en vecka sedan.
Påtal om värme, det är varmt i München där vi snart mellanlandar och byter destination. För nu är det Krakow som gäller.
Ungefär en timmes flygning, ovan moln och med en starkt lysande sol över oss. Vi hoppas det håller i sig. Tyvärr ger ingen, av de otal väderappar jag kollar, hopp om en solig, varm, inte-för-mycket-blåst eller regnfri vecka. Men det har ju slagit fel förr.
Polen. Det är några år sedan nu. Polen runt, om jag inte minns fel. Vi kom som längst ner i landet till Krakow. Nu är det alltså Zakopane som gäller. I ett land som har repat sig efter många år av kommunistiskt styre och efter senaste världskriget som gick hårt åt landet. När industrierna kollapsade efter murens fall var de utslitna. Sovjet gjorde inte som västmakterna och byggde upp landet. De monterade ner fabriker och sände hem som krigsskadestånd. De industrier som var så märkta av tidens tand, de som helt enkelt inte fungerade mer, fick börja om från början. Men innan man efter murens fall 1989 börjar bygga nytt, efter senaste miljölagar, händer något fantastiskt. Den miljö som i det närmaste är helt försurad - börjar återhämta sig. När inga industrier för en tid använder brunkol händer det magiska. Det blir renare luft. Detta och mycket mer, alltså en lektion i naturkunskap, miljökunskap, kemi, historia...får jag mig till livs av ena sonen och mannen, då de kör mig till Landvetter. De som ska till ett regnigt Borås och tävla. Ja, inte mannen utan sonen. Det vankas friidrott i den stad som vintertid är ett riktigt skidmecka. Allt medan jag befinner mig i luften, i riktning mot Krakow. Och missar ännu en tävling. Det finns baksidor med allt.
Jag får bilder, så på sätt och vis är jag ju ändå med.
Men tillbaka till resan. Allt fungerar prickfritt - fram till bagagebandet i Krakow. För 6 väskor är inte med, däribland min. De är kvar i Tyskland. Senaste statusen säger att de kommit med det sista planet från München. Om det sen kommer hit, i morgon? Det vet vi inte. Förutom resan till Dolomiterna i vintras har detta med bagage-förseningar varit ständigt återkommande. Dock är det första gången för mig. Vår lokalguide säger att morgondagens tur går att klara av i vanliga skor och kjol, så det ska vi väl klara. Värre då med morgonens löppass - som helt enkelt brinner inne.
För ingen väska = inga träningskläder. Det får väl bli en promenad istället, bekanta mig med omgivningen. Men först, efter kvällens fantastiska middag, time to sleep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar