Står vid sidan av i dag. Men inte från början. Det är vid löpskolningsövningarna det hugger till i vaden. Den högra. Igen. Står därför vid sidan och dirigerar. Testar samma intervall med friidrottarna som jag hade med skidåkarna förra veckan. Här är bredare väg och det passar bra eftersom vi är 22 stycken. Efter intervaller är det dags att springa hem.
Nej, inte för mig. Jag går. Tillsammans med ännu en skadad löpare, en ung sådan. 10- åringen bredvid mig pratar på och den två kilometer långa sträckan känns betydligt kortare. Hinner inte tänka på min vad. Det gör jag däremot nu. Gubbvaden har slagit till igen. Och det är ingen rolig historia. Nu måste någon ta mina pass både på onsdag och torsdag :-(
Och vila? Det är ju inte min grej riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar