Jag har en cykelkompis. Tyvärr är hon inte med i dag. Börjar med cirka en mil på trafikerad väg. De bilar och lastbilar som håller 90 km/tim är lätträknade. Försöker hålla mig ute i kanten men det är inte mycket plats över för en cyklist. En lastbil med släp far förbi i sådan hastighet att jag nästan välter.
Strax innan Hult hoppar dessutom kedjan av. Oljig om fingrarna åker jag några minuter senare, vidare. I Hult svänger jag äntligen in på en mindre väg. Mindre trafik och lägre hastighet. Det passar mig bättre. Nästa gång jag ger mig ut på Hultvägen kommer det bli innan lastbilschaufförer och andra trafikanter vaknat.
Snart har jag Höredaskylten framför mig. 13 km. Jag nästan äger vägen. Två löpare och 5-6 cyklister och någon bil. Det är de ända jag möter. Alla hälsar glatt. Det är landet det.
Det går fort till Höreda. Både hastighet och tid. Efter att jag passerar Höreda ser jag jag de mörka molnen. Hinner dock nästan ända hem innan jag känner första regndroppen.
Tyvärr visar det sig att batteriet till cykeldatorn är slut. Det blir genast lite lättare när man har koll på kadens och hastighet. Även Garmin - som jag faktiskt har på mig i dag - är dåligt laddad och jag kan inte få fram någon statistik från dagens pass. Tror dock att det är ca 3 mil och tiden? 1.40? Det spelar väl kanske inte så stor roll, eller....? Det blir cykelpremiär i alla fall.
Nästa gång hoppas jag att Lotta är med. Det blir roligare då.
Men allra helst vill jag springa. Om ändå hälsenan kunde bli bättre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar