Jag har hittat en ny sport. Som skadad löpare måste jag ha alternativ. Hyr därför cykel en dag nere i Österrike. Planen är att ta liften upp och åka på vandringslederna som är utmärkta även för cykel. Ändrar mig dock och cyklar längs cykelvägen till Bramberg där det finns en slingrande väg till toppen. Självförtroendet är på topp - hur jobbigt kan det vara? Dock märker jag ganska direkt att det är både brantare och längre än jag kan förställa mig....
Efter någon timme är jag inne i en dimma. Inte anar jag då att en klarblå himmel snart ska dyka upp. Solens energi hjälper dock inte. Det är mycket jobbigare än jag trott. Tiden på cykeln blir kortare och kortare. Tidigare och tidigare innan kurvan börjar mjölksyran. Hör en inre röst: Jag behöver inte cykla hela tiden. Jag har hela dagen på mig. Så hoppar jag av på darriga ben. Går med cykeln.
Det hela tar tre timmar. Eftersom Garmin fortfarande inte är hel vet jag varken längd eller hastighet. Däremot vet jag höjdskillnaden: 1300 meter!
Väl uppe fortsätter jag cyklandet en bit på lederna. Tanken är att cykla ner också. Men från toppen ner till Neukirchen är det en betydligt brantare bit, rena downhill-banan - och det är ingen sport för mig! Vänder därför och börjar återigen att traska uppför, cykla är för mig omöjligt i den lutningen.
Det blir lift ner. Vila efter ett rejält träningspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar